Han satt 14 år i Guantánamo: "Utan rättegång blir man aldrig fri"

8:44 min
  • Flera tidigare fångar i det amerikanska fånglägret Guantánamo vänder sig direkt till USA:s president Joe Biden och uppmanar honom att stänga  det omstridda fängelset.
  • En av ex-fångarna, Mohamedou Ould Slahi i Mauretanien, satt fängslad i 14 år utan rättegång.
  • "Jag är fri från Guantánamo, men utan en riktig rättegång blir man aldrig riktigt friad", säger Slahi till Ekots Ginna Lindberg. Hör hennes reportage och ett uppföljande samtal.

– This is a construction site… I bought a house…

Mohamedo Ould Slahi kopplar upp sig från sitt hem i Mauretanien i Västafrika, här i hamnstaden Nouakchott har han nyligen köpt ett litet hus, som nu håller på och renovera.

– Sorry, drilling! Can you hear me? Yes yes…

Vår uppkoppling är skakig, och jag hör att någon i bakgrunden håller på och borra. Mohamedou Ould Slahi förklarar att hans hus är rena rama byggarbetsplatsen, det är rörigt, men det är i alla fall MITT eget hem, förstår du hur det känns?

– My life is good!

Mohamedou Ould Slahi greps misstänkt för terrorism och satt inlåst på den amerikanska Guantanamobasen på Kuba i fjorton år, från 2002 till hösten 2016. Under åttio- och nittiotalet hade han haft samröre med al-Qaida, det har han varit öppen med. Men han hävdar att han inte begått brott, och han blev heller aldrig formellt anklagad för det av amerikanska myndigheter. Efter fjorton år i fångenskap släpptes han, utan att ha ställts inför rätta. I det kortfattade beslutet från försvarsdepartementet stod det bara att Slahi inte längre bedömdes utgöra ett hot mot USAs säkerhet:

– This can not be accepted. This must stop. People in this part of the world want the same freedom as you do, Ginna. Within the rule of law.

Som Guantanamofånge står man utanför lagen. Det finns ingen arresteringsorder, ingen anklagelse, ingen dom. Man är rättslös, säger Mohamedou Ould Slahi, och så avbryts vi igen av borrandet. Slahi tystnar, väntar. Hör du mig fort? frågar jag. Absolut. Jag har allt tålamod i världen, säger han, det lärde jag mig i Guantanamo:

– I am very insistent you know.

Mohamedou Ould Slahi har kommit att bli en av de mest kända före detta fångarna från militärbasen Guantanamo. Under fångenskapen skrev han en bok om sina upplevelser, där han beskrev skenavrättningar, tortyr, isolering, men han beskrev också om kontakten med unga amerikanska lägervakter som lärde honom prata engelska. Efter omfattande censur från amerikanska myndigheter kunde boken publiceras. Och nu har den blivit film: The Mauritanian, med Jodie Foster i rollen som Slahis advokat, Nancy Hollender.

Idag lever 50-åriga Slahi ett stilla liv, säger han, i sitt hus vid Mauretaniens kust, han är gift och har en son, men hans familj finns i Tyskland, och han har ingen möjlighet att resa dit. Inget land ger mig visum, säger han. Det är stigmat från Guantanamo. Att misstankarna aldrig suddas ut. Men han ser boken och filmen som en sorts upprättelse:

– So my book is published and read, even in Sweden, and the film is out. That is a sort of vindication. The pen wins over the sword.

Som mest satt 780 fångar i Guantanamo. Idag finns fyrtio män kvar. Människorätts organisationer som Amnesty International har beskrivit det som en skamfläck för USA, en symbol för rättsosäkerhet. Barack Obama lovade under sin presidenttid att stänga fånglägret, men lyckades aldrig driva igenom beslutet.

– Gitmo has become a symbol of an America that flouts the rule of law.

Hans efterföljare Donald Trump ville tvärtom utöka:

– We are keeping open. And we are gonna load it up wth some bad dudes, believe me.

Och nu har USA:s nye president Joe Biden lovat att Guantanamo ska stängas. Men frågan är hur:

– I believe in Joe Biden, I just want to kiss him because he got rid of Donald Trump. The bar is not very high, I can tell you that. It’s very low.

Jag älskar Biden, för genom honom har USA lyckats bli av med Trump, säger Mohamedou Ould Slahi. Nu har Slahi tillsammans med flera andra före detta Guantranamo-fångar skrivit ett öppet brev till Biden, uppmanar honom att uppfylla sitt vallöfte, stänga lägret redan i år. Men det kommer bli svårt.

– I have been covering Gitmo since 2002.

Carol Rosenberg är journalist på NYT och har bevakat Guantanamolägret sen  2002.

– I have seen no evidence anything has changed. I think that it has become sort of the third rail of American politics, meaning there are certain things you just don’t touch because people politizise them and accuse people of endangering America. There is not a lot of sophistication when it comes to terrorism.

Det finns inga tecken på att kongressen i Washington skulle gå med på en stängning. Frågan är politiskt för känslig, säger Carol Rosenberg. Ingen vill riskera att ses som vek mot terrorister. Den politiska debatten om Guantanamo är närmast obefintlig:

– The first thing you need to say is that they are isolated. They are far removed and far away from the attention of the public and world’s attention.

Frågan om Guantanamo är inte prioriterad. Fångarna är på alla sätt långt borta. Och pandemin har gjort dom ännu mer isolerade, säger Carol Rosenberg. Under det senaste året har bara några enstaka besök tillåtits från människorättsadvokater och journalister. Och Röda Korset, som annars brukar besöka lägret, har bara varit där en gång på grund av pandemirestriktionerna.

– My hope on a global level I want Guantanamo to be closed this year. And the second, I want to be a free man. I want to travel, visit every country, take my wife and son. As a normal person.

Mohamedou Ould Slahi sitter hemma i sitt hus i hamnstaden Nouakchott och säger att han hoppas på politisk förändring i USA. Han hoppas att Guantanamolägret stängs redan i år. Men för egen del kommer få leva med följderna av Guantanamo i hela sitt liv, säger han. Jag blev inte fälld, säger han, men inte heller friad. Utan rättslig prövning blir man heller aldrig frikänd. Det är Guantanamos förbannelse:

– This is like the curse. The law is not so strong. They decide whether to let you go or not. And there is nothing you can do to change that.