Här kan du läsa programmet

Här kan du läsa "Larmen från de statliga ungdomshemmen". Om du hellre vill lyssna gör du det här.

– Problemet är att vi inte är på samma nivå. De har en brottskapacitet att de kan gå och kidnappa någon, skjuta någon.

Det är hem i statens regi där ungdomar och unga vuxna låses in.

– Vi har räddat livet på dem det året, för de har inte kunnat droga ihjäl sig, men fortsättningen blir kanske densamma som när de åkte in, eller ännu värre.

Det handlar om unga som bedöms vara en fara för sig själva eller sin omgivning och som behöver hjälp.

– Det har inte hjälpt mig något mer, utan det har gjort mig mer sårbar.

Och larmen om att våldet ökar, både mellan ungdomar och mellan ungdomar och anställda.

– Gängproblematiken där ungdomar får roller i kriminella nätverk, det avspeglar sig på olika sätt i vårt samhälle.

Kaliber i dag handlar om det ökade våldet på Statens institutionsstyrelses hem, så kallade SiS-hem.

Larmen från de statliga ungdomshemmen

 – Rädd. Nervös. Det var ingen lätt tid. Jag satt med personer från ökända kriminella gäng. Allt från misstänkta mördare till dömda rånare. Det såldes droger, de använde droger. Det blev tjafs, det var rymningar.

Programledare: Dennis, som vi kallar honom, placerades på ett statligt ungdomshem, ett så kallat SiS-hem. Intervjun är ur ett inslag från en granskning där nitton lokala P4-kanaler och Ekot samarbetat, och som sändes tidigare i vår. Och två av de som har jobbat med det här är Charlotta Rådman Frans, reporter på P4 Dalarna, och Simon Andrén, reporter på Ekot. Granskningen visar en ökning av hot och våld på hemmen. Men först, för att reda ut begreppen, vad är SiS?

Reportrar: SiS är Statens institutionsstyrelse, det är en myndighet som ansvarar för tvångsvården av barn och unga. På de 23 ungdomshem som ingår i vår granskning vårdas ungefär tusen unga årligen och medelåldern är ungefär 16 år.

Programledare: Och det handlar då om personer som kan behöva hjälp på väldigt olika sätt?

Reportrar: Ja, det är när en socialtjänst bedömer att den unges problem och beteenden är mycket allvarliga, och inga andra åtgärder har fungerat, där är då Sis kan komma ifråga. Och man kan säga också att de flesta som omhändertas och tvångsvårdas på SiS, de har omhändertagits med stöd av LVU, alltså Lagen om vård av unga.

Programledare: Men man kan dömas till sluten ungdomsvård också.

Reportrar: Ja, så är det, det är en annan grupp av de som finns på SiS-hemmen, det är de som i en domstol har dömts för brott. Då handlar det om att man är ung, man är oftast mellan femton och sjutton år, och hur allvarligt det brottet man dömts för, då är det det som avgör hur länge man ska vara inne på ett SiS-hem. Och maxtaket är fyra år, det är det längsta man kan dömas till att vara på ett SiS-hem om man är en ung person som har begått ett brott.

Programledare: Vi har ju hört om många granskningar av missförhållanden på de statliga ungdomshemmen genom åren. Vad var det som gjorde att ni började granska SiS-hemmen nu den här gången?

Reportrar: De som hamnar där är ofta i en mycket utsatt situation i sina liv, och de är ju då unga, och dessutom så är det ju personer som också har en väldigt svår problematik ofta, så att att vi går in i det här och tittar mer på det här kändes ändå självklart trots att det har rapporterats mycket om det tidigare.

Programledare: Men det finns, som du också sa, det finns sluttid på vården, det är olika för olika personer, vad kan det röra sig om?

Reportrar: Jamen det klart att det finns olika för olika personer, och beroende på vad det är för problem som den unga har, men den genomsnittliga vårdtiden är ungefär fem månader och drygt hälften av ungdomarna blir utskrivna inom tre månader, ungefär. Och de som då har dömts för ett brott som hamnar där för att de dömts till sluten ungdomsvård, för dem är det som jag sa taket fyra år, på hur länge de kan vistas där. Och just det här med att inte det inte finns någon sluttid för de som är där på grund av Lagen för vård av unga, det är någonting som är väldigt påfrestande tycker flera personer som vi har pratat med. Vi kan lyssna till en av de personerna, hon kallar vi för Anna.

"Det sista jag ville var att sitta inlåst på ett SiS-hem igen, då väljer jag hellre att sitta i fängelse, alltså. Jag har svårt att veta hur jag ska bete mig i samhället, jag vet inte hur jag ska söka jobb och vet inte hur jag ska ta mig fram i livet. Jag går runt i en ond cirkel."

Programledare: Det finns också något som har beskrivits som en “inbyggd problematik” i systemet med SiS, vad är det?

Reportrar: SiS måste kunna erbjuda en ledig plats om det finns ett behov i någon kommun ute i landet. Och det innebär då att den unge kan hamna på ett hem som inte alls passar hans eller hennes specifika problem och behov. Vi ska lyssna till en person som i granskningen kallas för “Widdo”. Det är en 17-årig kille från Västsverige, han är kritisk till sammansättningen på hemmen. Han säger att han placerades med kriminella, och det gjorde att han fick bete sig som dem, för att klara sig.

"Problemet är att vi inte är på samma nivå. De har en brottskapacitet att de kan gå och kidnappa någon, skjuta någon. Döda någon. Så att jag var ju tvungen ändå att hålla mig på deras nivå för att inte bli lättlurad."

Programledare: ”Widdo”, som vi hörde här, placerades på ett ungdomshem när han var 17 år, men det finns exempel på mycket yngre barn som placerats, som ni stött på i er granskning.

Reportrar: Ja precis, SiS säger själva att under 12 år, det bör vara en undre gräns, men det händer då att ungdomar som hamnar på SiS-hem är yngre än så. Vi har då sett exempel på betydligt yngre personer. Sofia Enell är forskare vid Linnéuniversitetet i Växjö med inriktning på statliga ungdomshem, och hon uppger att det finns fall där barn som är 8 år placerats på SiS-hem.

"Och det här är ju någonting som man kanske inte känner till, men att bli placerad på SiS, det finns varken någon tidsbegränsningar för hur länge man i Sverige får ha barn inlåsta. Det finns inte heller någon begränsning i vilka åldrar. Och vi vet ju, de senaste 11 åren tror jag, så har SiS återkommande haft placeringar under 12 år, så unga som 8-åringar har varit placerade på SiS."

Reportrar: Jag har försökt titta lite på den här uppgiften om åttaåringar och då har SiS sagt själva att de vet ett fall som är längre tillbaks än fem år i tiden, och där handlade det om just en pojke som var åtta år som hamnade på ett SiS-hem. De vill i övrigt inte kommentera just den placeringen vidare. Jag har också sett i statistiken för förra året att då var den yngsta personen som placerades tio år som var en kille, och den yngsta tjejen var tolv år.

Programledare: Vad visade er granskning rent konkret när det gäller hot och våld, som är huvuddelen i granskningen?

Reportrar: Vi gick igenom incidentrapporter, som upprättas när någonting går fel. Och det vi kom fram till det var att under förra året så gjordes nästan 2.600 anmälningar om hot och våld vid SiS-hemmen, och det är en fördubbling jämfört med för fem år sedan. De flesta incidenterna handlade om hot och våld mot personal, men det var också hot och våld mellan intagna. Det kan vara olika typer allvarlighet i de här händelserna, jag kan läsa upp några händelser från de här incidentrapporterna:

”Ungdom hotar personal med en slipad tandborste under bilkörning. Ungdom vill att personalen ska köra denne till hemorten. Ungdomen hotar med att hugga personalen om denne vänder bilen eller stannar.”

“Elev häller i hett vatten från vattenkokaren i en safttillbringare, går fram och slänger det på personal. Personal chockas, går fram emot eleven som kastar ett pingis-racket mot personalen, samt delar ut slag mot huvudet. Personal brottar ner elev på golvet.”

Reportrar: Det finns ju också då en mindre del, ungefär var sjunde inrapportering i det här incidentrapporteringssystemet, det handlar om våld eller hot som är riktat från en intagen ungdom mot en annan. Och då kan det låta såhär:

”Under torsdagen har ungdom med gängkriminell koppling lyckats knyta nya allianser och stämningen är fortsatt mycket spänd. Ungdomarna följer inte rutiner och testar gränser.”

Programledare: Det här var ju då från incidentrapporterna, men ni har ju också gjort egna intervjuer med intagna som vittnar om hot och våld. Vad säger de?

Reportrar: Vi kan lyssna på ”Widdo” som egentligen heter något annat, som vi också hörde tidigare. Han berättade om just den här kopplingen mellan intagna och kriminella gäng. Han sa såhär om sin upplevelse av det på SiS-hem:

"Han tänkte gå in och hugga mig med sin tandborste. Det var ju…jag hade tydligen kollat på honom snett. Och det tyckte han inte om. Och han ville vara den största därinne. Så jag var tvungen att…så hade jag inte varit vaken då, så kanske…ja…"

Reportrar: Vi ska även lyssna på Jakob, som berättar om sin tid på ett SiS-hem.

"I korridoren till mitt rum så var det en annan ungdom som viskade i mitt öra ”din äckliga jävla bög, du borde dö."

Programledare: Vad beror det här på då, ökat våld och hot, som ni sett i er granskning?

Reportrar: SiS beskriver själva en rad faktorer. En av dem är att man inte kan skilja på grupper på det sättet som man vill. Och det hänger ihop med det här att man ska kunna ordna en plats direkt och då kan man inte alltid se till att den personen som kommer in hamnar i en så bra miljö som möjligt, utan den kan hamna på en plats där det finns en oro. Men SiS säger också att det handlar om ett generellt grövre och värre våld inom gängmiljön i Sverige, alltså på utsidan, som även då syns inne på SiS-hemmen. Så här sa Malin Östling, verksamhetsdirektör vid SiS om det när vi gjorde vår granskning:

"Gängproblematiken där ungdomar får roller i kriminella nätverk, det avspeglar sig på olika sätt i vårat samhälle."

Reportrar: SiS förklarar också den här ökningen av anmälningar med att personalen har fått en ökad kunskap och blivit mer anmälningsbenägen. Och sedan också en sak som de lyfter fram, det är svårigheterna att hitta personal, och framförallt kompetent personal.

Programledare: Men det här med hot och våld är naturligtvis inte hela verkligheten, för ni har också hittat positiva exempel i er granskning.

Reportrar: Ja det har vi gjort, ett par SiS-hem går åt motsatt riktning, med färre  tillbud om våld och hot. Och positivt är också att många unga, de upplever att de är trygga på SiS och det visar olika undersökningar. Och för vissa är placeringen en vändpunkt, mot ett bättre liv helt enkelt. Ett exempel på det är en kille som vi i granskningen kallar för “Erik” som sa till oss att det var bra för honom att bli inlåst:

"Just för mig krävdes nog att få komma bort lite och få en inlåsning. Allting höll på att gå åt helvete, typ. Så för mig så var det nog ganska bra att få en tankeställare, och verkligen fundera ut vad det är jag vill bli, om jag vill fortsätta på den här kriminella banan med droger och sådana här saker, eller om jag vill kunna ha ett jobb i framtiden."

Programledare: Ni har också tittat på SiS egna utvärderingar.

Reportrar: Ja precis, alla som skrivs ut från SiS-hemmen, de får möjlighet att svara på ett antal frågor om sin tid på hemmet, och det här sker då löpande, hela tiden. Och där så ser vi att 8 av 10 placerade anser att personalen har tagit sig tid för samtal med dem, och 6 av 10 anser att de fått ganska mycket eller mycket hjälp med de problem som de ha velat ha hjälp med.

Programledare: En annan del i granskningen var också en enkät till landets socialtjänster, som hanterar placeringarna.

Reportrar: Ja, och den enkäten visade bland annat att en stor del av landets kommuner har erfarenheter av att situationen för barn och unga som placeras i SiS-hem försämras under placeringen. Av de kommuner som svarade på Sveriges Radios enkät uppger 40 procent att de har den här negativa erfarenheten. Så här berättade Regina Johnsson, socialsekreterare i Karlshamns kommun:

"Vi har ungdomar som suttit i över ett år på SiS och de har haft sin egen agenda hela tiden, vid sidan om. Och när de kommer ut, så har de faktiskt inte tagit till sig särskilt mycket. Vi har räddat livet på dem det året, för de har inte kunnat droga ihjäl sig, men fortsättningen blir kanske densamma som när de åkte in, eller ännu värre."

Reportrar: Vi kan också höra Janet Gunnarsson, socialsekreterare i Halmstad kommun, som säger att hon har tappat förtroendet för ungdomshemmen. Hon intervjuades av P4 Halland:

"Jag tror ibland så i stressen hos socialsekreterare och det är, nu pratar jag generellt, inte Halmstad bara, att det är lätt att man bara förlitar sig på att ”ja nu är de på SiS och får vård” och så släpper vi ett tag, och det gör inte jag längre. Utan jag är väldigt noga med att följa upp så att SiS gör vad de ska. 
Du säger att du inte gör det längre, är det på grund av att du har ett skadat förtroende för SiS-hemmen?  
Ja just nu har jag det."

Programledare: Hur mycket kostar en placering för en kommun?

Reportrar: En normal placering kan kosta en kvarts miljon i månaden. Och det blir ännu dyrare är det om den unge har stora vårdbehov. Och kommunerna betalar mycket och har så klart förväntningar på SiS, att ungdomarna ska få bra vård och att de ska komma ur sina destruktiva beteenden. Men många kommuner är inte nöjda, de tycker att problemen förvärras efter SiS. Socialsekreterare som vi talat med säger att SiS för vissa unga kan vara en plantskola. En socialsekreterare som jag pratat med sa målande: ”De kommer in på SiS som snattare, och kommer ut som gangsters”. De menar att kriminaliteten smittar, liksom droganvändandet. Ett exempel på en missnöjd kommun är Hedemora, där socialtjänsten upptäckte att en ung flicka erbjudits droger på SiS-hemmet. Socialchefen heter Marjo Savelius:

"Ja alltså det är ju…jag blir ju bedrövad. För just, ska man få den typen av vård, det vill säga inlåst, det är ju ett stort, stort ingripande i vilken människas liv som helst. Och speciellt när det kommer till våra ungdomar som vi har stort ansvar i att skydda. Och i det här fallet så känner jag mig ledsen och besviken över att det här skyddet faktiskt inte har kunnat uppnås."

Programledare: Vad gjorde socialtjänsten i Hedemora när man fick veta det här?

Reportrar: De tog hem flickan direkt, och socialchefen skrev ett brev till SiS ledning där hon krävde svar på hur det kan komma sig att droger finns på en låst avdelning där barn ska vårdas.

Programledare: Nu har vi pratat en hel del om de ungas utsatthet på SiS-hemmen, men vad kan man säga om personalens situation?

Reportrar: Statskontoret gjorde en utredning i fjol som visade att risken för att som personal utsättas för hot och våld är mycket hög. I en enkätundersökning sa 65 procent av personalen som svarade att det kommer hot, alltså dagligen då eller någon gång i veckan. Och 41 procent sa att det förekommer våld dagligen eller någon gång varje vecka på arbetsplatsen. Vi kan höra en anställd, Carlos, han jobbar som behandlingsassistent och misshandlades på jobbet förra året.

"Det faktum att vi tar emot väldigt många ungdomar som behöver mycket stöd och mycket resurser, och vi saknar de resurserna, så blir det ju att det skapar fler och fler situationer där våld eskalerar. Det var blåmärken och glasögon som man fick byta ut och så vidare."

Programledare: Vad har er granskning lett till?

Reportrar: I samband med publiceringen i början av mars i år presenterade SiS en rad åtgärder, bland annat då att unga som dömts till sluten ungdomsvård inte ska bo på samma avdelningar som ungdomar som omhändertagits enligt LVU. Så här sa generaldirektör Elisabet Åbjörnsson Hollmark till P1-morgon om detta då:

"Jag har fattat beslut om att renodla, så att idag så kommer vi att gå ifrån att ha vårdat och behandlat de här ungdomarna tillsammans på samma avdelningar till att separera avdelningar. Och det kommer att bli 6 institutioner runt om i vårt land som kommer att då enkom arbeta med de ungdomar som blir dömda till sluten ungdomsvård."

Reportrar: SiS har även beslutat om minskade gruppstorlekar och förstärkt vårdorganisation för flickor och kvinnor. Inspektionen för vård och omsorg, IVO, ska extragranska tryggheten på SiS-hem, i synnerhet hemmen för flickor. Sedan kommer också myndigheten att förändra det här incidentrapporteringssystemet, de allvarligaste inrapporterade händelserna ska utredas av särskilda säkerhetspecialister inom myndigheten. Man ska även inrätta lokala säkerhetssamordnare på institutionerna.

Programledare: De här åtgärderna, beror de på granskningen eller hade de hänt ändå?

Reportrar: Mycket av det här var planerat sedan tidigare, absolut.

Programledare: Det här med åtgärder då, Statskontoret har också fått ett större uppdrag här.

Reportrar: Ja, det stämmer. I slutet av mars gav Regeringen ett uppdrag till Statskontoret att utreda om SiS har de förutsättningar som krävs för att leva upp till uppdraget.

Programledare: Och det är ju socialminister Lena Hallengrens (S) ansvarsområde. Är det nåt mer hon vill med den här utredningen än det som ni berättade?

Reportrar: Ja hon har pekat på en sak som hon tycker är viktig och det är att man ska utreda om man kan ha någon typ av villkorlig dom efter frigivning för att motverka återfall i brott. Så här sa hon i riksdagen tidigare i våras:

"Vad händer efter att man har avtjänat sin LSU-tid? Det finns ju villkorlig frigivning och det finns uppföljning på ett annat sätt från Kriminalvårdens sida, det vill vi också ha inom ramen för Statens institutionsstyrelse. Att titta på hur man har motsvarande villkorlig dom. Det där ska absolut inte underskattas, det är alldeles för många som för snabbt efter att man har frigivits befinner sig på orten igen och i föräldrahemmet och så vidare och så kan man återuppta sitt leverne, det har ju inte riktigt med Sis att göra, utan det har ju med hela kedjan att göra, den måste vi se till att man får bättre förutsättningar."

Reportrar: Sedan kan man ju nämna också att det finns en majoritet Justitieutskottet för att flytta vården av unga som dömts till sluten ungdomsvård från SiS till Kriminalvården. Och man vill även utreda om maxtiden, 4 år vid sluten ungdomsvård, ska höjas. Det finns alltså en majoritet i Riksdagen för det. Så att det man kan se är en politisk skiljelinje kring hur synen på SiS-hemmen ser ut och hur de ska fungera.

Programledare: Sis har alltså delvis gjort förändringar sedan er granskning, och är också under omgörning på många håll just nu. Och vi får helt enkelt se om det i slutändan leder till en tryggare situation för de unga placerade, och för personalen. Tack Charlotta Rådman Frans, reporter på P4 Dalarna, och Simon Andrén, reporter på Ekot, som tillsammans med 19 lokala kanaler och Ekot alltså gjort den här granskningen.

Generaldirektör Elisabet Åbjörnsson Hollmark svarar på kritiken

Programledare: Nu har vi med oss generaldirektören för Statens institutionsstyrelse, Elisabet Åbjörnsson Hollmark. Antalet incidenter om hot och våld på ungdomshemmen fördubblades mellan åren 2015 och 2020. Hur ska ni stoppa den utvecklingen?

Elisabet Åbjörnsson Hollmark: Ja, vår myndighet ska ju självklart vara en säker och trygg vårdmiljö för de barn och ungdomar som blir placerade hos oss. Men det är minst lika viktigt att vi har en trygg och säker arbetsmiljö för våra medarbetare. Och då betyder det att vi måste arbeta med att få ner de hot och våldssituationer som vi har inne på våra ungdomshem. Och några av de utvecklingsområden som vi nu arbetar med för att åstadkomma varaktig förändring, det handlar just om säkerheten och tryggheten. Det handlar om kompetensförsörjning och det handlar om vår infrastruktur.

Programledare: Du säger säkerheten och tryggheten, kan du säga något mer konkret om vad ni gör där?

Elisabet Åbjörnsson Hollmark: Ja, det handlar bland annat om att vi har skapat en säkerhetsorganisation där vi inrättat en säkerhetsavdelning på huvudkontoret, och nu är i färd med att rekrytera lokala säkerhetssamordnare på flertalet av våra olika ungdomshem och även LVM-hem. Sedan handlar det naturligtvis om att stärka den tekniska fysiska säkerheten, och det betyder att vi behöver förstärka skalskydd, alltså olika då staket och dylikt. Och vi behöver modernisera våra kameror och även låssystem. Sedan har jag också fattat beslut om att vi säkerhetsklassificerar alla våra ungdomshem och LVM-hem i hela myndigheten för att kunna anpassa säkerhetsnivån utifrån de behov som de placerade har hos oss. Det här är en del, och den andra delen, som är minst lika viktig, det handlar ju om att arbeta med det förebyggande säkerhetsarbetet. Och det är då att höja säkerhetsmedvetandet hos våra chefer och medarbetare. Och det gör vi genom olika utbildningsinsatser, bland annat i konflikthanteringsmetod, vi inför personlarm vid alla utevistelser som våra medarbetare då ska bära för att undvika hot och våldssituationer.

Programledare: För det handlar kanske bara om det att det kanske är svårt att få bort hot och våldssituationer. Eftersom de ungdomar som kommer till er har ju den här problematiken. Så det handlar väl kanske om hur er personal ska klara av att bemöta det?

Elisabet Åbjörnsson Hollmark: Absolut, och det är ju som så att vi har ett oerhört komplext uppdrag skulle jag vilja säga. Det vill säga vårda och behandla barn och unga i sluten tvångsmiljö. Och det är klart att de här barnen och ungdomarna har varit föremål för ett flertal insatser ifrån kommunernas sida innan det blir aktuellt att placera hos oss.

Programledare: Flera som Sveriges Radio har pratat med vittnar ju om att personalen inte alltid agerar korrekt. Så vad tänker du behövs för att säkerställa att personalen som jobbar på SiS-hemmen har då den kompetens som krävs, kan du vara lite mer konkret där?

Elisabet Åbjörnsson Hollmark: Ja, jag skulle vilja inleda med att säga att jag träffar ju och möter många medarbetare i vår myndighet och chefer som gör ett fantastiskt jobb. Men det måste man ju säga, att de måste också få rätt verktyg och förutsättningar, och en av de saker som jag har identifierat är ju då att vi skulle behöva etablera en grundutbildning hos oss, vilket betyder att jag känner som myndighetschef att de medarbetare som börjar hos oss, som gör att man är trygg i den rättsvårds-, ja de lagar och dylikt som reglerar vår verksamhet,  säkerhetsfrågor, vår värdegrund, vad det innebär att vara statsanställd, och naturligtvis bemötandefrågor.

Programledare: Men det kan tyckas som en självklarhet. Så varför får de inte det idag?

Elisabet Åbjörnsson Hollmark: Vi har utbildning idag, men den är inte samlad, det finns ingen myndighetsgemensam grundutbildning. Utan det här bedrivs då ute lokalt på våra olika LVM-hem och ungdomshem. Och jag vill ju ha en utbildning som jag kan kvalitetssäkra och veta att alla får precis samma utbildning innan man kliver ut och arbetar på våra avdelningar.

Programledare: I Sveriges Radios enkät till landets socialtjänster, så säger fyrtio procent av de som svarar att de har en negativ erfarenhet av placeringar på SiS. Att ungdomarna blir sämre under placeringen. Vad tänker du om det?

Elisabet Åbjörnsson Hollmark: Ja, det är precis just det att vi måste bli bättre på att också lyssna till vad det handlar om för behov som kommunerna och socialtjänsterna alltså har när de placerar hos oss. Jag tror också att det handlar väldigt mycket om en okunskap om vårt uppdrag och vad vi har för möjligheter inom vårt uppdrag att tillmötesgå det behovet som kommunerna har. När de kommer till oss, då handlar det väldigt mycket om stopp och skydd. Vi har ungefär hälften av våra barn och ungdomar som placeras hos oss, de blir placerade tre månader eller kortare. Så det är väldigt korta tider för att klara av och motivera och förändra ett beteende, som kanske de här barnen och ungdomarna har haft under väldigt lång tid i sitt liv. Och vi måste ju bli bättre på att jobba tillsammans och få liksom robusta vårdkedjor.

Programledare: Men ni är på något sätt det sista stället som man vänder sig till när det inte har blivit så bra på andra ställen, måste inte ni då vara bättre än så?

Elisabet Åbjörnsson Hollmark: Ja, och då går jag tillbaka till att vi har ju också ett antal stora utvecklingsområden som vi behöver jobba med för att lyckas ännu bättre med vårt uppdrag. Och det handlar ju om att etablera till exempel tryggheten och säkerheten. Det är väl självklart att vi ska ha drogfria miljöer, till exempel. Man ska inte kunna fortsätta missbruka när man är placerad hos oss.

Programledare: Ja, men varför är det så idag? Varför kan man fortsätta missbruka?

Elisabet Åbjörnsson Hollmark: Ja, och då måste man ju förstå också vad vi har för förutsättningar. Det ena handlar om att våra ungdomshem ligger i väldigt öppna miljöer. Det betyder att obehöriga kan ganska enkelt komma in på våra områden och eventuellt placera droger som ungdomen sedan kan gå ut när man har aktiviteter och plocka upp. Vi har inte fullgoda visitationsmöjligheter. Vi kan bara visitera vid misstanke. Så det betyder att vi har inga möjligheter, till skillnad mot om man nu tar Kriminalvården till exempel, att visitera rutinmässigt för att se att man har drogfria miljöer. Så det är en lagstiftningsfråga, skulle jag vilja säga.

Programledare: Jag vill ta upp ett konkret exempel med en socialsekreterare i Hedemora som säger att hon har tappat förtroendet för SiS. Och bakgrunden är då en ung flicka som hade placerats på ett SiS-hem och som erbjöds droger på hemmet. Vad är din reaktion på det här konkreta fallet? Att det blev så fel där?

Elisabet Åbjörnsson Hollmark: Ja, jag kan inte gå in i det konkreta, men jag kan säga att det är väl självklart att om jag vore placerande kommun hos oss, så skulle jag också bli besviken om det är så att det här barnet eller ungdomen kan fortsätta att missbruka när hen är placerade hos oss. Så den besvikelsen och frustrationen kan jag förstå hos socialtjänsten. Men då menar jag på att om man har en dialog och också ger en förståelse över vad vi har för möjligheter, så tror jag att man på ett annat sätt också kan få en förståelse. Men nu har vi även etablerat drogförebyggare på alla våra ungdomshem.

Programledare: Jag har en fråga om det här med plantskola som man ju har pratat om under åren att, och många unga som vi har pratat med, menar att de här hemmen just kan bli en plantskola där erfarna kriminella unga lär upp andra. Och nu vill ju du att SiS-hemmen ska renodlas, och att alla som har dömts till sluten ungdomsvård ska hamna för sig, om man säger så. Men hur ska ni se till att de hemmen ändå inte fungerar som den här typen av plantskola?

Elisabet Åbjörnsson Hollmark: Det är en utmaning att helt hindra ungdomar och barn att påverka varandra negativt. Det här är någonting som SiS har jobbat med i många, många år innan jag kom och blev myndighetschef här. Och vi är väl medvetna om det här, den här utmaningen. Det vi gör är att vi har behov av en hög personaltäthet ute på våra ungdomshem för att hela tiden vistas tillsammans med våra barn och ungdomar. Och när man upplever då att man kommer in på ämnen som handlar om kriminalitet eller droger så får man kliva in och bryta det. Vi behöver ju också naturligtvis arbeta med att ha meningsfull verksamhet. Och så har vi alltså etablerade skolor på alla våra ungdomshem. Så att ungdomarna och barnen går i skolan under dagarna. Och sedan naturligtvis har meningsfulla fritidsaktiviteter, och till det påverkansprogram där man då pratar om det här.