Här kan du läsa programmet

Här kan du läsa "Förgiftade av PFAS – det juridiska efterspelet". Om du hellre vill lyssna gör du det här.

Förgiftade av PFAS – det juridiska efterspelet

"Invånare i Kallinge i Blekinge ska få skadestånd för att dricksvatten från det kommunala vattenbolaget har varit förorenat av PFAS-kemikalier. Det här står klart efter en dom i Blekinge tingsrätt idag." (Ekot 20210413)

Den 13 april i år kom en mycket uppmärksammad dom. Den handlar om dricksvatten för 5000 personer som förorenats av kemikalierna PFAS.

– Det är tusen känslor liksom som bara den minuten när domen kommer att fatta bara ja, vi vann liksom, du vet det. Det är så skönt, jag är så lättad. Det var så viktigt. (Hermans Afzelius, PFAS-föreningen)

– Är det så att en risk för framtida skada eller en risk för framtida sjukdom ska anses vara en personskada så behöver ju rättssamhällets samtliga instanser titta på den frågan i sådana fall. (Mathias Kågell-Landgren, kommunjurist)

Kaliber idag om en dom som kan komma att ändra hur svensk rätt ser på personskada.

Kaliber i har i två program granskat PFAS-föroreningarna och historierna bakom dem, både i Sverige och USA. Det är du Daniel Värjö som gjort dem. Vi ska strax prata mer om den här domen från Blekinge tingsrätt, vad den innebär och vad som händer framöver. Och den här domen är principiellt intressant, tycker båda sidor i konflikten och experter vi pratat med.

Men först ska vi lyssna på en bit ur ett av de program du har gjort för Kaliber, den 18 november 2019. Det handlade om att varningsklockorna ringde flera år innan PFAS-föroreningarna hittades i dricksvattnet. Hos svenska myndigheter. Men vad gjorde myndigheterna?

Det kommer ett mejl till en tjänsteman på Kemikalieinspektionen. Det är den 16 maj 2000. Mejlet är från amerikanska naturvårdsverket, EPA. Det sänds till ett 30-tal länder. Mejlet varnar för ämnet PFOS, en av tusentals kemikalier i gruppen PFAS. Det står att PFOS är giftigt, långlivat och mycket svårnedbrytbart i naturen. Det står också att PFOS ska fasas ut för att skydda miljön och människors hälsa från allvarliga långsiktiga konsekvenser.

Samma dag skickar det amerikanska företaget 3M, en av världens största producenter av PFOS, ut ett pressmeddelande där det står att man ska fasa ut ämnet i alla sina produkter. PFOS är olje- och vattenavstötande och användes bland annat i kläder, möbler, mattor och rengöringsprodukter. Och i brandsläckningsskum.

Mer än 13 år senare hittas PFOS och andra PFAS-ämnen i dricksvattnet i Kallinge.

”5000 kallingebor kan ha fått i sig giftigt vatten. Idag stängde Ronneby kommun av vattenverket i Kallinge.” (SR P4 Blekinge 16 dec 2013)

Halterna av PFAS-ämnen i dricksvattnet var skyhöga. Det ämne som det var högst koncentration av var just PFOS. Det visade sig vara Försvarsmaktens brandsläckningsskum som var orsaken till föroreningen. Och det var det också på andra håll i landet, i bland annat Tullinge, Uppsala, Halmstad och Luleå.

Men vad hände hos de svenska myndigheterna efter den här varningen från USA? Och hur kan det komma sig att det sen tog 13 år innan det upptäcktes i dricksvattnet i Kallinge? Kaliber följer i spåren av varningssignalerna.

– “I would like to draw your attention to an important development in the US which concerns persistent, bio accumulative and toxic chemicals…” Spännande…

I vardagsrummet i villan i Kallinge sitter Herman Afzelius i hörnsoffan och läser mejlet från amerikanska naturvårdsverket. Han och familjen med två barn har bott här sen 2003.

– Det är ganska tydligt. Det är en ganska kraftfull varning som kommer i detta utskick. Det är chockerande, att man har vetat om det här så länge. Jag blir alldeles kallsvettig i händerna när jag läser det här.

Herman Afzelius är ordförande för PFAS-föreningen. Den startade i Kallinge efter att föroreningarna upptäcktes i dricksvattnet. Den har 170 medlemmar och nu driver de skadeståndskrav mot Ronneby kommuns vattenbolag Miljöteknik.

– Man blir ju så klart nyfiken. Vad hände där då efter 16 maj 2000. Vad hände på den svenska myndigheten. Vad gjorde de med den här informationen? Som uppenbarligen är otroligt viktig.

Såg allvarligt på det

En modern tegelbyggnad nära järnvägen i Sundbyberg norr om Stockholm. Mejlet från amerikanska naturvårdsverket landade i inkorgen hos en tjänsteman här på svenska Kemikalieinspektionen, den där vårdagen i maj 2000.

Bert-Ove Lund är toxikolog på Kemikalieinspektionen där han också varit enhetschef och var med när mejlet kom till en kollega.

Hur allvarligt såg ni på de här varningarna? 

– När det gäller substansens egenskaper såg vi allvarligt på det. De egenskaper som PFOS har är sådana vi inte vill se. Substansen är mycket eller till och med helt, att den inte går att nedbryta i miljön. Den var bioackumulerbar, det innebär att ju högre upp i näringskedjan man kommer ju högre blir halterna så att också vi som står på toppen av näringskedjan och många fåglar, isbjörnar, sälar har de högsta halterna.

PFAS är alltså en grupp av tusentals kemikalier som kan finnas i bland annat impregnerade textilier, impregnerat papper, rengöringsmedel och brandsläckningsskum. De är vatten-, fett- och smuts-avisande och extremt långlivade.

PFAS-ämnen är inte akut giftiga, men det finns risker på lång sikt som ännu är inte klarlagda. Man har upptäckt att sköldkörtelhormoner, blodfetter och levern kan påverkas och det finns forskning som visar en möjlig koppling till vissa cancersjukdomar.

PFOS är ett av de PFAS-ämnen som bedömts som värst. Det bryts inte ned i naturen, är kroniskt giftigt och reproduktionsstörande. Och ämnet började användas på 50-talet.

– Vi startade med att utreda hur det såg ut i Sverige. Göra en svensk riskbedömning, säger Bert-Ove Lund på Kemikalieinspektionen och fortsätter berätta att de tillsammans med Naturvårdsverket skrev en rapport till regeringen om värstingkemikalier och tog med PFOS som ett ämne man kan behöva reglera globalt.

Naturvårdsverket lät sen göra en undersökning av PFOS i miljön och hittade det i princip överallt där man letade, mest i låga nivåer. Men grundvatten eller dricksvatten undersöktes inte.

Att PFOS skulle kunna finnas i dricksvattnet var inget Kemikalieinspektionen heller tänkte på. Och enligt Bert-Ove Lund kontaktade man heller inte den myndighet som har ansvar för grundvattnet, SGU Sveriges Geologiska Undersökning, och inte heller de som producerar dricksvatten, som är kommuner eller kommunala bolag.

”Tanken fanns inte på den tiden”


– Näe, det fanns inte med i de tidiga diskussionerna. Vare sig på internationella planet eller nationellt här i Sverige. Då hade vi inte någon kunskap om att den här typen av kemikalier kan dyka upp i grundvattnen och sen i dricksvattnen. Nej, tanken fanns inte på den tiden.

Efter den här intervjun får Kaliber ett dokument som visar att Kemikalieinspektionen hade kunskap om att släckskum kunde sprida sig till grundvatten. I en rapport från 2004 som myndigheten var med och skrev hänvisas till amerikansk forskning där PFOS har hittats i grundvattnet nära en brandövningsplats på en flygbas i Michigan.

I ett mejl bekräftar Bert-Ove Lund det här och svarar att ”Uppenbarligen borde vi också ha reagerat på detta, men vi kan bara konstatera att vi inte gjort det” och han skriver att deras fokus var att få bort PFOS från marknaden.

Efter att föroreningarna hittades i vattnet i december 2013 var många oroliga. Och många kallingebor och barn i förskolor och skolor där tog blodprov.

Enligt en forskningsrapport hade 11-åringar i Kallinge mycket högre halter av PFAS i sina kroppar än jämnåriga från en annan del av kommunen. Och Herman Afzelius berättar att han hade skyhöga värden i blodet.

– Det är klart man är orolig för det. Jag vet själv, jag har fått svart på vitt hur mycket av de här kemikalierna jag har i min kropp. Jag vet hur mycket mina barn har i sig. Jag vet att i princip aldrig kommer aldrig bli av med det. Sen vad jag kommer drabbas av, det har jag ingen aning om. Men jag vet att man kan få sjukdomar av det här.

Upptäcktes på fler platser


PFAS-föroreningen kom alltså från det brandsläckningsskum som Försvarsmakten övade med på flygflottiljen F17 alldeles nära vattentäkten i Kallinge. Släckskummet är effektivt för att släcka petroleumbränder, där alltså bränsle brinner, och används på flygplatser runt om i landet och av räddningstjänsten. Och i bland annat Halmstad, Luleå, Tullinge och Uppsala har förhöjda nivåer av PFAS-ämnen i dricksvattentäkter upptäckts på senare år.

Men det visar sig att det fanns varningssignaler ännu tidigare än mejlet från amerikanska naturvårdsverket om just släckskummet. I Sverige.

Kaliber visar Herman Afzelius en rapport från Räddningsverket 1995, det som nu heter MSB, myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

– ”Svårnedbrytbara...”

Rapporten heter Skumvätskors effekter på miljön.

–”Det ska finnas möjlighet till uppsamling och behandling av skumvätskorna. Det är alltså viktigt att inte spola ut skumvätskan till ett vattendrag.”

Så 1995 i Sverige så kände man till riskerna med släckskummet.

– Ja, det står ju tydligt. ”Utsläpp av skumvätska orsakar akuta störningar i miljön”. ”Vid vissa tillfällen har stora mängder skum runnit ut i närliggande vattendrag och orsakat fiskdöd”. 

– Man känner ju bara ju mer man läser om detta känner man att det vi har råkat ut för hade inte behövt hända. Det är ju bedrövligt.

Året efter, 1996, kom en rapport till om släckskummet från Räddningsverket. Men rapporterna ledde inte till att man slutade öva med släckskummet.

Studiosamtal mellan programledaren Annika H Eriksson och reporter Daniel Värjö:

ANNIKA: Det här var alltså ur Kaliber den 18 november 2019. Daniel Värjö reporter. Hur kunde kemikalierna läcka ut i grundvattnet?

DANIEL: Det handlar om brandsläckningsskummet som Försvarsmakten övade med läckte ut från övningsplattan och att skumrester fanns i de räddningsbilar som man övade med på hela området F17. De som använde skummet förstod inte hur farligt det var. Säkerheten skärptes med tiden och de här släckskummen användas inte längre.

Vittnesmål om spridning


ANNIKA: Du har ju också pratat med en källa, som jobbade på räddningstjänsten på F17. Vad sa han?

DANIEL: Han berättade att högar med skum blåstes ut i naturen och att de brunnar som skulle samla upp vätskorna ofta var överfulla. Och att man inte rengjorde räddningsbilarna utan att rester av släckskummet med PFAS-kemikalier i sprutades ut i hela området. Och där ligger alltså den gamla vattentäkten som användes då. Han berättade också att under alla år han jobbade och under alla utbildningar han gick hörde han aldrig någon som sa något om risker med skummet eller att det skulle samlas upp.

ANNIKA: Vad säger Försvarsmakten?

DANIEL: Att det som inträffat är beklagligt men att de följt de lagar och regler och anvisningar som gällde då. Och de säger ju då också att säkerheten skärptes med tiden i takt med att man fick mer information. Men samtidigt så står det i ett dokument som vi tagit del av, så kallade säkerhetsdatablad från tillverkarna av skum som använts, att man ska undvika att skum sprids till ytvatten, grundvatten och till mark.

ANNIKA: Och kallingeborna gick sedan till domstol, tingsrätten i Blekinge, och stämde Ronneby kommun, det kommunala bolaget Ronneby Miljöteknik, för att de levererat förorenat vatten.

DANIEL: En grupp kallingebor startade PFAS-föreningen och 2016 stämde de kommunens vattenbolag. Och det har blivit många turer under rättsprocessen hittills. Bland annat där Högsta domstolen slog fast att dricksvatten är en produkt som vattenbolaget är ansvarigt för enligt produktansvarslagen. Så målet har redan blivit vägledande på den punkten. Fler turer följde med inställda och framflyttade rättegångar men så i februari hölls rättegången.

ANNIKA: Varför stämde de Ronneby kommun och inte Försvarsmakten, som förorenat vattnet?

DANIEL: Deras advokater bedömde det som den mest framkomliga vägen juridiskt, att stämma producenten av produkten. Och det har varit framgångsrikt. Först då i Högsta domstolen och nu i tingsrätten.

I USA många stämningar

ANNIKA: Hur ser det ut i andra länder när det gäller PFAS-föroreningar och olika rättsprocesser?

DANIEL: I USA är det nästan oöverblickbart många rättsprocesser om PFAS i dricksvattnet över hela USA. Både där personer, samhällen, vattenbolag och delstater stämt framför allt kemiföretag för antingen utsläpp från fabriker eller från produkter som brandsläckningsskum. Och stora kemiföretag har fått betala hundratals miljoner dollar. Det senaste jag hittat är en uppgörelse i slutet av april i Parchment i Michigan där företaget 3M och ett pappersmassaföretag betalar 12 miljoner dollar till befolkningen där. Och en uppmärksammad omfattande grupptalan som företräder alla amerikaner med PFAS i blodet. Den handlar om att kemiföretagen ska betala forskning om hälsoriskerna och undersökningar på alla amerikaner med PFAS i blodet, det vill säga i princip alla amerikaner.

ANNIKA. Och du fick en kort intervju med den amerikanske advokaten Rob Bilott, som blivit världskänd för PFAS-rättsfall i USA. Han driver det målet.

– We filed a case at the end of 2018 in federal court in the United States where we are seeking to bring a case on behalf of everyone in the United States that has PFAS chemicals in their blood which is virtually everyone in the country. And the goal of the case is not to seek money or damages, but to get testing, studies and information done.

ANNIKA: Men tillbaka till Sverige och Ronneby, där rättegången ägde rum i tingsrätten i vintras/våras och så kom domen i april:

"Invånare i Kallinge i Blekinge ska få skadestånd för att dricksvatten från det kommunala vattenbolaget har varit förorenat av PFAS-kemikalier. Det här står klart efter en dom i Blekinge tingsrätt idag." (Ekot 20210413)

ANNIKA – en dom som förvånade många?

DANIEL: Ja, Blekinge tingsrätt slår alltså fast att de 165 personerna i PFAS-föreningen ska få skadestånd för att PFAS-kemikalierna som förorenat deras dricksvatten i årtionden innebär en hälsofara och en personskada som handlar om ökade hälsorisker och fysiska förändringar och försämringar av kroppen.

ANNIKA: Och det blev känslosamt bland kallingeborna?

Känslosamt efter domen

DANIEL: Ja, det var mycket känslor och en stor lättnad för PFAS-föreningens ordförande Herman Afzelius och de andra i föreningen när domen kom. Herman Afzelius som jag ju träffade första gången inför granskningen hösten 2019.

– När Johan, en av våra advokater, kopplade upp sa han bara vi vann liksom, du vet, både jag och Martin i stället bara man nu skojar han liksom, ja kul liksom. För så snabbt kan man väl inte dra den slutsatsen så här två minuter över. Men han bara: Jo, det är sant är sant, vi har vunnit, vi har vunnit liksom och då bara vi bara skrek ju där liksom, krama varandra och liksom. Nej, det var nej. Det var stort ögonblick i mitt liv alltså det… Ja, nej, det mäktigt alltså.

SR BLEKINGE 20210413:
”Nu har Martin Johansson anslutit också. Vad säger du?”
”Jag säger att det föreligger ett skadestånd och att vi vann den här processen i tingsrätten”
”Hur känns det?”
”Det känns skönt att rättssystemet fungerar som det ska. Att ansvarsbiten ligger enligt de linjerna som är skrivet i lagboken. Så vi är mycket nöjda med utslaget”.
”Slutligen en fråga till er båda. Hur firar du det här idag?”
”Med ett stort leende på läpparna med de jag kämpat med.”

DANIEL: Och på plats när domen kom var P4 Blekinges reporter Andrea Jilder. Och så här kommenterade Ronneby Miljötekniks VD Peter Berglin då.

– Jag blev inte helt överraskad för jag tycker som lekman i de juridiska frågorna så tycker jag att det har varit ganska svårt. Jag tycker det har varit en ganska komplex fråga. Jag tror att båda parter har uppfattat det på det sättet. Det är en milstolpe trots allt. Jag ska inte säga att det gick oss emot domen på det här sättet. Jag vill nog påstå att vi har fått ett klargörande och det är väldigt bra att vi har fått det.

Kommunen överklagar

ANNIKA: Men sedan domen kom har det ju hänt en del, och kommunens vattenbolag Ronneby Miljöteknik, har bestämt sig för att överklaga – hur resonerar de?

DANIEL: Ronnebys vattenbolag anser att domen är principiellt intressant och kan bli prejudicerande och att det kan få konsekvenser inte bara för dem utan för andra vattenproducenter. Och kommunens juridiska ombud Mathias Kågell-Landgren säger att enbart de förhöjda nivåerna av PFAS bland kallingeborna inte bör ge rätt till skadestånd.

– Är det så att en risk för framtida skada eller en risk för framtida sjukdom ska anses vara en personskada så behöver ju rättssamhällets samtliga instanser titta på den frågan i sådana fall. För då blir det ju att man så att säga utökar området för vad som är skadeståndsgillt.

Men domstolen konstaterar ju att det finns en fysisk förändring och en fysisk försämring av kroppen. Hur ser ni på det då?

– Och här har domstolen då konstaterat att en förhöjd halt av ett ämne i kroppen utgör en skada. Och det har ju ingen tidigare så att säga konstaterat. Det här är ju domstolens, tingsrättens ord, och vi ifrågasätter ju dem genom att överklaga det till hovrätten.

Samtidigt så har ju Ronneby Miljöteknik då i tingsrätten godtagit att ett antal negativa hälsoeffekter har en koppling eller associeras till exponering av PFAS. Är inte det då en skada då enligt Ronneby miljöteknik?

– Jo, om man kan presentera den typen av sjukdomstillstånd på individnivå, så är det ju en skada. Men här är det ju mer att forskningen pekar att det kan vara så på gruppnivå. Men det är ju individer som har stämt Miljöteknik och där har vi ju inte kunnat se en skada hos individerna, utan här är det bara den höga halten i sig. Och vi menar att det inte skall utgöra en personskada.

Men det finns ju då individer som har konstaterad sjukdom på den här listan av olika hälsoeffekter?

– Ja, det stämmer. Men där resonerar ju tingsrätten också om det här som man kallar orsakssambandet. Går det att knyta ihop, går att knyta ihop sjukdomen med den höga halten? Det är inte nödvändigtvis så att det går att göra. Tingsrätten konstaterar ju då att man då får sänka bevisvärdet. Men det är ju också en fråga som behöver prövas. Är det så att man får sänka beviskraven på det sättet som tingsrätten har gjort?

Viktigt med vägledande dom

DANIEL: Så Ronneby Miljöteknik anser alltså att personer måste visa att det finns en koppling mellan en sjukdom och PFAS-exponeringen hos varje individ, vilket är svårt eller i princip omöjligt.

– Om man utökar möjligheten att söka skadestånd så kommer ju processerna om skadestånd sannolikt bli flera. Det kan ju ha påverkan på domstolsväsendet. Det kan ha påverkan på kommuner i allmänhet. Det kan ha påverkan på företag som bedriver verksamhet i Sverige. Så det finns många områden som påverkas av en utökad skadeståndsskyldighet.

ANNIKA: Så Miljöteknik, alltså Ronneby kommun, anser att tingsrättens bedömning är principiellt viktig – för både Miljöteknik och för andra vattenproducenter. Men det här med att kroppens nedsatta funktion räknas som en personskada. Hur ser experterna på det?

DANIEL: Ja, det är principiellt intressant, både om man ser till hur hälsorisker bedöms och vad som räknas som personskada juridiskt. En av experterna, Mattias Öberg, som vi intervjuat tidigare i Kaliber och som är docent i toxikologi vid Institutet för miljömedicin på Karolinska institutet. Han var sakkunnig och expertvittne under rättegången – för PFAS-föreningen. Hans utlåtande om vilka hälsorisker som det finns en koppling till med höga nivåer PFAS i blodet godkändes av båda sidor i rättegången.

Överens om hälsoeffekter

ANNIKA: Så parterna är överens om vilka hälsoeffekter det kan finnas?

DANIEL: Ja, i alla fall när det handlar om koppling eller association till förhöjda kolesterolvärden, ökad risk för njur- och testikelcancer, minskad födelsevikt, påverkan på sköldkörtelhormon, försämrat immunsystem hos barn, och ökad risk för PCOS – som är en hormonell sjukdom som kan göra det svårt för kvinnor att få barn – samt ökad risk för leverskador. Men även Mattias Öberg blev överraskad av domen:

– Jag blev positivt överraskad. Positivt därför att jag tycker att det var en välskriven dom. Som stämde överens med det som jag tyckte borde bli ett utslag rent moraliskt. Någon behöver ta ansvar för att det här vattnet har varit så kraftigt förorenat och att det har orsakat hälsoeffekter. Men samtidigt överraskad. För att det var ju inte självklart att det skulle bli den här utgången i tingsrätten.

Varför var det inte det?

– De jurister jag pratade med innan sa ju att något liknande har inte riktigt avgjorts tidigare. Och då brukar inte tingsrätter och lägre instanser våga så att säga gå så långt att man liksom gör en egen tolkning av lagstiftningen som ingen annan har gjort tidigare.

Och domen konstaterar också att de här PFAS nivåerna som de boende har i blodet i blodet innebär ökade hälsorisker, fysiska förändringar och försämringar i kroppen, vad innebär det?

– Ja, men det innebär ju att man ser hälsa som något mer än bara diagnostiserad sjukdom. Att det handlar om kroppens funktion och möjlighet att ha en god hälsa under resten av sitt liv. Och inte bara så att säga, har man blivit sjuk direkt efter en exponering. Och det är viktigt eftersom en hel del av de här hälsoeffekterna kan komma under väldigt efter väldigt lång tid. Och det här är ett ämne som ligger kvar i kroppen under väldigt lång tid.

DANIEL: Enligt Mattias Öberg är det här troligen den första gången som en svensk domstol använder ett begrepp/definition från Världshälsoorganisationen WHO om adverse health effects, alltså negativa hälsoeffekter. Där kroppens försämrade funktion på grund av de höga PFAS-kemikalierna i blodet bedömts som en personskada.

Ny syn på personskada

ANNIKA: En av de juridiska experter som har kommenterat domen och som du har talat med är Mårten Schultz, professor vid Stockholms universitet i civilrätt med specialisering inom skadeståndsrätt.

– Ur ett juridiskt perspektiv så var jag glad åt den här utgången. Jag tycker att utgången i den här delen är…det måste nog vara så här. Nämligen att om man utsätter andra för ett för det här preparatet och det fastnar i deras kroppar. Och det ökar risken för att de ska utveckla sjukdomar. Då måste det ses som en personskada. Och det var ju egentligen det som tingsrätten bedömde.

Och vad är det som är nytt då i den här domen?

– Det som är nytt med den här domen är att tingsrätten väldigt tydligt har konstaterat att förändringar i en kropp kan anses som en personskada även innan de förändringarna har lett till några negativa effekter. Det vill säga att bara att ha den här risken i sig.

DANIEL: Mårten Schultz skrev för fem år sen ett utlåtande till PFAS-föreningens advokater och hans slutsatser då är i stora delar de samma som tingsrätten dragit. Tingsrätten bedömer alltså att det inte måste finnas en konstaterad sjukdom för att det ska handla om personskada, utan att även risken för framtida sjukdom och en nedsatt eller försämrad funktion i kroppen är det. I domen kallas det ett defekttillstånd.

– En personskada är fysiska och psykiska defekttillstånd, vilket låter ju lite som om människan var en sak. Men i någon mening är det väl inte så konstigt att säga att människan är, att kroppen har drabbats av en defekt när man drabbas av ett virus eller ett sånt här ämne, det vill säga att man har det i sin kropp redan innan man vet att om det leder till en sjukdom eller ens smärta eller någonting annat.

DANIEL: Och även i USA tycker den amerikanske miljöadvokaten Rob Bilott att domen i Blekinge är intressant. Han anser att det borde vara den allmänna synen på vad som är en personskada och att just det är en fråga det tvistas om i domstolar där nu:

– I was very pleased to see the courts recognition of having these chemicals in the blood being an injury and being something you should have in ability to pursue a relief for. That’s something that is being debated in courts right now, so I think it is an incredibly powerful and positive development.

DANIEL: Och i det amerikanska rättsfallet där han vill företräda alla amerikaner med PFAS i blodet är just synen på vad som ska räknas som en personskada viktig. Kemiföretagen bestrider både att en sådan omfattande grupptalan är möjlig och också att det skulle vara en personskada att enbart ha PFAS-kemikalier i blodet. Tvärtom anser ett av de stämda företagen, 3M, att den sammanvägda forskningen inte visar att PFAS-kemikalier är skadliga för människor i nuvarande nivåer.

ANNIKA: Men tingsrättens dom har ju överklagats. Det stod ju alltså klart för en dryg vecka sedan. Hur har PFAS-föreningen och Herman Afzelius reagerat på att domen nu har överklagats?

DANIEL: Att det var väntat men att det innebär en fortsätt oro för de drabbade i Kallinge.

– Det är det som är jobbigt att behöva leva ytterligare då tid med liksom, det som vi har liksom fan haft oro för under hela alla de här åren, att det är ingen som vill ta ansvar för detta liksom där. Det fortsätter ju nu ytterligare då in i något slags okänt. Så är det beklagligt. Det är tråkigt. Men det är ju som det är det är ju. Vi är ju beredda att fortsätta kämpa, det är inget snack om det.

Försvarsmakten också stämd

ANNIKA: Men vi har ju ytterligare en part, eller vad man ska kalla det, till i allt det här, nämligen Försvarsmakten, de som faktiskt har orsakat föroreningarna av PFAS i dricksvattnet i Kallinge när de använt brandsläckningsskum med PFAS i. Vad säger de om domen?

DANIEL: Vi har sökt Försvarsmakten för intervju, men vill inte kommentera domen för att de inte är part i det här målet och att domen inte vunnit laga kraft.

ANNIKA: Men om domen står sig även i högre instans – vad innebär då det?

DANIEL: Om det nu blir så. Då ska parterna i målet, alltså Ronneby kommun och PFAS-föreningen sätta sig ned och förhandla om skadeståndets storlek. Sen finns det en diskussion om Ronneby kommun i sin tur borde stämma Försvarsmakten.

ANNIKA: Och det finns faktiskt en annan rättsprocess i Sverige där Uppsala kommun stämt Försvarsmakten på grund av PFAS i dricksvattnet?

DANIEL: Ja, där kräver kommunen ersättning för en förorenad vattentäkt, där kommunen anser att PFAS-kemikalierna kommer från flygflottiljen och Försvarsmaktens verksamhet där. Men i det fallet håller inte Försvarsmakten med om att de är ansvariga. I det målet har det inte varit någon rättegång än. Idag så gick även region Uppsala ut med att man stämmer Försvarsmakten på 30 miljoner kronor för en PFAS-förorenad vattentäkt nära Akademiska sjukhuset i Uppsala. Bilott om Ronneby också.

USA-advokat om Ronnebydomen

ANNIKA: Och om Ronnebydomen står sig kan den bli vägledande för andra mål?

DANIEL: Ja, och därför tycker professorn i civilrätt Mårten Schultz att det vore bra om det går ända till Högsta domstolen.

– Om vi leker med tanken att tingsrättens dom i den här delen av processen uttrycks av Högsta domstolen, så att det blir prejudikat med ungefär samma innebörd. Då kommer det få konsekvenser för hur man ser på personskador överhuvudtaget, inte bara på produktansvarets område utan på alla områden. Och då får det för då implikationer för massor med olika typer av skador. Om man förtydligar skadebegreppet, trafikskador eller patientskador och läkemedelsskador och arbetsskador allt möjligt då. Så då blir det tingsrätten gör här det är ju att de uttalar sig allmänt om vad en personskada är. Den typen av uttalanden har väldigt bred tillämpning.

ANNIKA: Vad tänker PFAS-föreningen om just det att kommunen kan i sin tur stämma Försvarsmakten?

DANIEL: Ja, jag frågade Herman Afzelius om det. Han tycker att kommunens vattenbolag borde kräva Försvarsmakten, som orsakade föroreningen, på skadestånd. Försvarsmakten har betalat kommunen för kostnaderna för en ny vattentäkt, men de boende i Kallinge har inte ersatts på något sätt.

– Tittar vi i det här scenariot i Kallinge så det borde ju inte bli dyrare för Miljöteknik, för de kan kräva Försvarsmakten på allt. Du om de bara hade liksom mod nog och gå på dem liksom. Så hade inte det varit ett problem, då hade ju Försvarsmakten fått stå för notan. Och det gäller väl på alla andra ställen då. Om det är någon som förorenar en vattentäkt som man tar dricksvatten för, det är ju förorenaren som ska betala kalaset ju. Alltså se till att gå på källan liksom det eller ännu bättre de som har tillverkat skiten och släppte ut det på marknaden liksom. Våga då ta striden hela vägen. Lägg inte den bördan på konsumenten.

ANNIKA: Och Ronneby kommun då? Har de sagt något om det, att de kan stämma Försvarsmakten?

DANIEL: Jag ställde frågan även till dem, till juristen Mathias Kågell-Landgren.

– Den frågan har mig veterligen inte rests. Men just nu idag så kan jag inte yttra mig om det egentligen.

ANNIKA: Och nu mal de rättsliga kvarnarna vidare i och med överklagan. När kan det här komma upp i hovrätten?

DANIEL: Det är svårt att säga. Först ska Ronneby Miljöteknik utveckla grunderna till överklagan och sen ska hovrätten besluta om de ska pröva ärendet eller inte.