RECENSION - TV

"It's a sin" – relevant om kärlek och aids

2:39 min

Det är tidigt 80-tal i London och unga homosexuella killar börjar få konstiga sjukdomssymtom. Så börjar den brittiska dramakomediserien "It's a sin".

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: It's a sin
Regi: Peter Hoar
Manus: Russel T Davies
I rollerna: Olly Alexander, Nathaniel Curtis, Omari Douglas, Callum Scott Howels, Jill Baxter, Neil Patrick Harris, Keeley Hawes
Kan ses på: HBO
Betyg: 4 av 5

Medelklasskillen Ritchie är uppvuxen med att aldrig prata om det som är. Så när han kommer till London, full av lust till andra män, är han dåligt rustad att ta ansvar för det som väntar.

Som tur är har han sin nya gayfamilj som består av Roscoe, som flytt från sin konservativa kristna familj, oerfarna walesaren Colin, svala killen Ash och allas tjejkompis Jill. För dem radar Ritchie upp minst hundra skäl att inte ta ryktena om en sjukdom som bara drabbar bögar på allvar. Han säger: inget av detta är sant.

Just den scenen är rytmisk och intensiv scen och pratar direkt till oss som tittar, så här 40 år efter att de första dödfallen i aids rapporterades.

"It's a sin" är signerad Russel T Davies, mannen bakom serier som A very english scandal och Years and years. Det är inte den skarpa samtidskommentatören – som vi senast såg i serien Years and years – som kommer fram här. Han närmar sig snarare aidstemat med ett behagligt feelgoodfilter. Det ger serien en bekant form, låt oss kalla det brittiskt 90-tals-mys.

Det mer än okej för min del, han är bra på genren, uppdaterar den dessutom. Och det är härligt att översköljas av fina skådespelarinsatser, Neil Patrick Harris i en liten pärla till roll och Ritchies plågade mamma i Keeley Hawes neurotiska gestaltning, för att nämna några exempel.

När det bränner till ordentligt på slutet påminns vi om att mitt i en pandemi har ingen hela bilden och att vi därför måste se personen framför oss när smitta och rädsla tar över.