Ekot på plats i Jemen

Krypskyttar riktar in sig på barn

1:59 min
  • I Jemen har landets tredje största stöd Taiz, döpts om till krypskyttestaden.
  • Taiz är delat mellan regeringsstyrkor och Houthimilisen och flera av offren är barn. 
  • "En morgon sköts min mage sönder av en krypskytt", säger 14-årige Ali Salah.

I Jemen har landets tredje största stöd Taiz, döpts om till krypskyttestaden.
Taiz är delat mellan regeringsstyrkor och Houthimilisen och är det längsta pågående slagfältet i inbördeskriget, samtidigt som det är det dödligaste området och den mest flygbombade staden.

– En fredagmorgon blev jag skjuten av en krypskytt, hela min mage sköts sönder och det kom så mycket blod. Efter jag blivit skjuten kommer jag ihåg hur jag skakade, jag bara skakade och var kall, säger 14 årige Ali Salah.

Han har stora ärr på hela magen. Också hans syster har skadats, men i en granatattack.

Ali Salah bor i ett av de farligaste områdena i Jemens farligaste stad. Han bor vid fronten, ett stenkast från det ingenmansland av vildvuxen grönska som skiljer regeringsstyrkor från Houthimilisen. Grönskan tar för sig då ingen kan beträda området, det är nedlusat av minor och den som kommer nära löper stor risk att skjutas av Houthimilisens prickskyttar.

I det här bostadsområdet bär alla sina ärr, kroppsliga eller mentala. Ingen kommer undan krigets terror.

– Alla har sina trauman. Det har varit många sammandrabbningar här också. Vid ett tillfälle dog 12 personer samma dag här, säger Abdullah.

Han blev själv skjuten i höften av en prickskytt och säger att måltavlorna ofta är civila, inte sällan barn.

– De skjuter så många civila. Jag har en bror som skadats här och min andra bror sköts till döds, säger han.

Taiz var känt som Jemens kulturhuvudstad, invånarna välutbildade. Nu är det känt som den farligaste staden. Det som tidigare var en bred huvudväg mellan Taiz och Sanaa är nu en krigshärjad dysterhet. Staden har bara en väg in i regeringskontrollerat område, de andra vägarna kontrolleras av Houthierna.

För de som bor på andra sidan och behöver sjukhusvård, tar resan mellan de två stadsdelarna uppemot sju timmar. Trots att sjukhuset ligger inom synhåll och skulle kunna nås på några minuter om det inte vore för kriget och fronten som är omöjlig att passera.

60-åriga Kharia har också hon skjutits och tvingats operera bort en del av levern.

– Jag vet inte varför de ville attackera en kvinna. Det är så många som dödats här, jag förstår verkligen inte varför det sker, säger hon.
Som alla jag pratar med lever hon i ständig skräck.

– Vi är rädda och oroliga. Varje gång jag hör skott eller granateld börjar jag skaka men samtidigt kan vi inte lämna våra hus. Vart skulle vi ta vägen, frågar hon sig.

Också tvåbarnspappan Salam Mohammed är orolig.

– Varje gång jag lämnar mitt hus känner jag stor oro för min familj. Vi attackeras så ofta här så jag är inte bara orolig för mina barn, jag är orolig för grannarnas barn och kvarterets barn, säger han.