Kuba utan Castro

5:26 min
  • I dag avslutas det styrande kommunistpartiets kongress på Kuba. Den Raul Castro tog i fredags formellt avsked från ledningen och lämnade över makten till den snart 61-årige Miguel Diaz-Canel.
  • Kuba leds för första gången på 62 år inte av en Castro, men betyder det att landet kommer förändras?
  • Hör reportage av Sveriges Radios korrespondent, Ivan Garcia.

I en mycket svalare stämning än när den karismatiske brodern Fidel höll tal förr i tiden, försökte den snart 90-årige Raul Castro gjuta mod i leden av partikadrer med revolutionens främsta ledord: Patria o Muerte - Fosterland eller död.
När partikongressen slutar idag tar alltså Castro-eran tar slut, åtminstone formellt.
Inga omvälvningar står för dörren. Men vad kommer att hända framöver då?
Jag söker svar hos två unga kubaner som bor och arbetar i Havanna. Det som förenar dem är hoppet om en förändring till det bättre, men deras hopp ser olika ut.

– Fidel och Raul byggde sin makt på ideologi, men de löste aldrig människors ekonomiska problem, säger dissidenten Luis Manuel Otero.


33-åringen leder nätverket San Isidro, en rörelse av unga artister, konstnärer och intellektuella som kräver framför allt yttrandefrihet.
De unga dissidenterna har gjort sig kända genom låten Patria y Vida, Fosterland och Liv, en tydlig utmaning mot revolutionens Patria o Muerte, Fosterland eller död.


Luis Manuel Otero säger att Raul Castros sorti från ledningen har en stor symbolisk betydelse, men Raul kommer inte att lämna makten på riktigt, han kommer att fortsätta styra bakom kulisserna, säger Otero.
Missnöjet bland kubanerna, som har stärkts av problemen under pandemin, är så stort att vi när som helst kan se en social revolt i landet, tror den 33-årige konstnären som då och då, berättar han själv, sträcker upp en tavla med regimkritiska budskap mot den övervakningskamera som polisen placerat utanför hans bostad.


Luis Manuel Otero har arresterats flera gånger och han sitter i det som i praktiken är en husarrest, dock utan någon formell dom mot sig.
Det var här som ett tiotal ungdomar höll en hungerstrejk i november tills säkerhetspolisen tog sig in och grep hungersstrejkarna.
Aktionen tvingade fram ett möte mellan unga dissidenter och Kubas kulturminister. Det såg lovande ut, men samtalen återupptogs inte och gruppen anklagades istället, som tidigare många andra oppositionella, för att vara finansierad av USA-imperialismen.


– Det är lögn, jag lever på min konst eller på nått kulturstipendium ibland, jag får inga som helst pengar från USA, CIA eller andra amerikaner, försäkrar Luis Manuel Otero.


Några kilometer längre bort från Luis Manuel Otero bor den nyutexaminerade läraren Victor Manuel Diaz, som är 23 år gammal.


– Bilden av Kuba är alltför svartvit, säger Victor Manuel.

– Vi varken svälter eller har totalt välstånd, säger 23-åringen som inte är med i partiet. Men det betyder inte att jag är emot socialismen eller revolutionen, förtydligar han och lägger till: Jag tillhör en ny, mycket kritisk generation, som vill förbättra socialismen.

– Vi har haft ett mycket dogmatiskt och stelt tänkande och vi har inte varit toleranta och öppna för kritik och olika sätt att tänka, säger Victor Manuel Diaz.

1 januari 1959 störtade en gerilla ledd av Fidel Castro den USA-stödde diktatorn Juan Fulgencio Batista. USA inledde snart en total ekonomisk blockad mot ön, enligt många bedömare var det blockaden som tvingade Kuba in i dåvarande Sovjetunionens famn. Från vänsterns drömprojekt förvandlades Kuba med åren till ett problembarn – anhängarna pekar på framsteg så som gratis vård och utbildning medan kritikerna betonar polisstaten Kuba.


Landets största dilemma sen 1990-talet är matförsörjningen. Alla är överens idag om att det krävs förändringar, men för de styrande kommunisterna svider frågan: var går gränsen för när kapitalismen kan återuppstå och förstöra allt vi har gjort? Läraren Victor Manuel Diaz ser Kubas nye ledare Miguel Díaz-Canel som Kubas egen Gorbatjov, med sin perestrojka.
23-åringen hoppas dock att det inte går så långt som i Sovjet, som ju försvann till slut.

– Jag menar verkligen inte att Miguel Diaz-Canel ska vara det socialistiska Kubas siste president, säger Victor Manuel Diaz, det handlar om att vår nye president står för förändringar, så som Gorbatjov gjorde.