Finlandssvensk duo gör scenkonst för en person i publiken

8:36 min
  • Kulturbranschen i Finland, liksom på flera andra håll i världen är hårt drabbad av pandemin. Under nästan ett år har teatrar, museer och biografer hållit stängt i stora delar av landet.

  • Men den nya vardagen har tvingat vissa konstnärer att ställa om och tänka nytt.

  • I Helsingfors har konstnärsduon Blaue Frau satt upp en föreställning för enbart en person i publiken.

Ett stort tält lyser upp det mörka rummet i ett bostadshus i Helsingforsstadsdelen Tölö. Där bland ljusslingorna, ljusen, drömfångarna och filtarna,  sitter den finlandssvenska scenkonstduon Blaue Fraue och ger svar på publikens frågor. Publiken är en person, i det här fallet jag.

– Då kan den i alla fall inte stängas ner, säger Sonja Ahlfors.

Joanna Wingren och Sonja Ahlfors sitter en bra bit ifrån mig, i sina vita kaftaner och visir som täcker ansiktet.

– Välkommen till tältet, säger de samstämmigt.

– Du är här för att få svar på en fråga, världen är full av obesvarade frågor. Vi kan inte se in i framtiden men vi har vår intuition.

Det är något alldeles särskilt att vara ensam åskådare, det går ju inte att gömma sig eller vara anonym, samtidigt känns det exklusivt, något som händer bara för mig.

Mycket i kulturdebatten här i Finland, men också i Sverige har handlat om hur hårt kulturbranschen har drabbats av coronapandemin. Mindre har det handlat om hur samhället och vi som samhällsmedborgare påverkats av det. Kan det digitala någonsin ersätta den här typen av upplevelser?

Nyligen besökte jag en annan teater, stadsteatern i Esbo strax utanför Helsingfors där Erik Söderblom är chef. Han har genom pandemin riktat stark kritik mot regeringen för att de “offrade kulturen, utan att blinka”, som han skrev nyligen i en debattartikel i Hufvudstadsbladet.

– Jag har varit ganska frustrerad och försökt reagera i offentligheten. Bland de styrande så finns det ingen vetskap hur viktig kulturfältet är för dynamiken i en modern stat, säger han.

I Finland har restaurangerna varit öppna under större delen av pandemiåret, det har varit lagmässigt svårare att stänga dem men kulturen däremot, teatrar, museer, var bland de första som fick bomma igen, trots branschens vädjan och trots att det inte har rapporterats om större utbrott i kulturfältet. Att kulturarbetare har drabbats är en sak – men samhället har ju också lidit av att kulturen har stängts ned, anser Erik Söderblom

– Teaterföreställningar fungerar som en slags  emotionell spegel för situationer som man kan leva ut,  dryfta, bli medveten om, bearbeta, genom det man ser. När den biten blir borta så leder till slut till illamående.

Det leder till ett psykiskt illamående, menar Erik Söderblom. Kultur, konst, teater, det handlar menar Erik Söderblom om att förkroppsliga världen, samhället, förändringen och de nya omständigheterna.

Samtidigt så råder det ju en pandemi, det är trots allt en kris. Så var det ju också under andra världskriget här, då rådde det dans- och festförbud i Finland. Syftet var att signalera allvaret i situationen. Så kanske dagens förbud också kan förstås, säger jag.

– Ja, det är ju en intressant tanke. Men Churchill hade en fin maxim under andra världskriget, om vi skär ner på kulturen, så vad är det då vi egentligen försvarar?

Tillbaka till tältet i Tölö, och så den där frågan man skulle ha funderat på.

– Vilken är din fråga, undrar skådespelarduon.

– När är det här över? frågar jag.

– Medellivslängden för en pandemi är två år, spanska sjukan varade i två år. Pandemin kommer att ta slut den 16 januari år 2022. Men det trauma som vi har fått av pandemin kommer inte att ta slut utan följa med oss en lång tid framöver.

Det var det intuitiva svaret jag fick av skådespelarduon Joanna Wingren och Sonja Ahlfors som har gjort ungefär 100 föreställningar av “Tältet”.

Att skapa en konstupplevelse för bara en person har de tänkt länge på men det var nu under pandemin, när vanliga föreställningar med större publik förbjöds som de tog  tillfället, säger Sonja Ahlfors.

– Vi tänkte att den här föreställningen kan i alla fall inte stängas ner.

Problemet har varit just att regeringen inte har uppmuntrat kulturskapande, i stället har nästan all kultur förbjudits, vilket lamslagit branschen, tillägger Joanna Wingren.

– Vi har fått lära oss under den här pandemin att vi är ingenting värda.

– Det görs faktiskt i princip ingenting live. I Finland har vi anammat väldigt mycket det här med det digitala formatet och personligen så är jag så trött på det digitala formatet så jag håller på att spy.

Vilka blir vi utan konst?

– Det finns ju massvis med människor som inte går på teater annars heller och det kanske är en klassfråga på ett sätt, men vi som är vana att konsumera kultur, för oss är det en del av vårt sätt att umgås att vara och finnas till. För mig personligen så har det varit en personlig tragedi. Jag har haft svårt att orientera mig i tid och rum, jag förstår inte vad det är som pågår i samhället, jag får inte riktigt tag i det. Jag tror att samhället blir stumt, säger Sonja Ahlfors.