”Lina Wolffs drömmar gör mig besviken”

• Lina Wolff fick Augustpriset för romanen ”De polyglotta älskarna” 2016 och hyllas för sina ytterst originella böcker, som ofta är våldsamma och mörka.

• I ”Promenader i natten” berättar hon i kortessäer om sitt eget skrivande, utifrån drömmar.

• Det är skickligt och underhållande, tycker Kulturnytts kritiker Lina Kalmteg, men blir samtidigt lite besviken.

Titel: ”Promenader i natten”.
Författare: Lina Wolff.
Förlag: Albert Bonniers Förlag.

Vet du vad jag drömde i natt?

Nej, jag lovar. Du slipper.

Men att höra människor berätta om sina drömmar är en vattendelare. Antingen kan man inte tänka sig något mer mördande tråkigt eller så tycker man att det är på riktigt upplivande att höra vad andras undermedvetna sysslar med.

Kanske finns en liknande klyfta mellan de som uppskattar böcker om författares skrivande - och inte.

Själv har jag ett nästan genant stort intresse för dem. Som Marguerite Duras "Att skriva", som nu kommer i svensk nyutgåva, eller Stephen Kings bästsäljare med samma titel. Eller Karolina Ramqvists "Det är natten".

Hyllade Lina Wolffs nya "Promenader i natten" utlovas vara just en bok om skrivande. Och utgår ifrån drömmar. Kortessäer som inleds med "Jag drömde att..."

Det är filosofen, stoikern Markus Aurelius som en natt står vid hennes säng och uppmanar henne att - på grund av svår skrivkramp - under 40 nätter skriva ner sina drömmar. För att renas, från fåfänga och egoism.

"Varje bokhandlares mardröm!" utropar Lina Wolff om idén. "Varje författares dröm!" svarar Marcus Aurelius.

Som så många andra förundras jag av Lina Wolffs säregna böcker och vill veta hur hon lyckas skapa så oväntade och råa texter. Varifrån det kommer.

För jag är inte ute efter handfasta skrivråd i den här typen av böcker, utan mer författarnas tankar kring kreativitet och livsvägar. Självbiografier om det omöjliga skrivandet. Livet, naket betraktat genom författandet.

"Promenader i natten" är typiskt Lina Wolffsk. Skruvad. Spänstigt litterär. Mörkt humoristisk. Skildrar lust, ensamhet och våldsamma män.

Det är skickligt och underhållande. Men till sist känner jag mig ändå... snuvad. Besviken. För den annars så våghalsiga författaren gömmer sig under fiktionen. Resultatet blir mer en fantasi om en människa som drömmer, än den bok om verkligt skrivande och liv som åtminstone jag hoppades på.