CORONADAGBOK

Monica Perosino, Italien: Slut på hemarbetet

6:51 min
  • Norra Italien drabbades väldigt hårt när coronaviruset nådde Europa förra våren. I staden Turin återgår nyhetsjournalisterna till arbetet på tidningen La Stampa i dag, efter att ha jobbat hemifrån i mer än ett år.
  • Nu beskriver journalisten Monica Perosino hur tiden har varit under pandemin för henne och italienarna.
  • Det här är en del av Ekots coronadagbok från olika håll i världen.

Första året med pandemin har varit ett slags inställt år. Som om tiden har tagit en paus från det verkliga livet. Journalisten Monica Perosino tycker att hon haft tur som jobbat hela tiden. Men det har varit komplicerat, mest har hon saknat att vara på nyhetsredaktionen och bolla idéer, projekt och problem med kollegor.

– Det svåraste har varit en konstant rädsla för att mina gamla föräldrar ska bli sjuka, säger hon.

Monica Perosino är utrikeschef och utrikesreporter på tidningen La Stampas huvudredaktion i Turin och bevakar också Sverige. Det är fortfarande restriktioner i Italien och de skiftar mellan regioner. Det värsta tycker hon var den lockdown som varade i 70 dagar. När jag intervjuade henne under den perioden för ett år sen beskrev hon hur hon städade, räknade blomblad och sorterade böcker, tog digitala träningspass med vänner och lagade mat för att klara isoleringen.

Hon behövde en sorts kontroll när världen utanför blev alltmer galen. Hennes katt trampade över skrivbordet i lägenheten i Turin.

Hon gick ut på balkongen för att se tecken på liv i en stad som liksom stängts av.

Bara polisernas instruktioner hördes berättade hon då. Fortfarande ägnar hon fritiden åt matlagning och träning och har också lärt sig väva säger hon nu.

Monica Perosino har återupptäckt naturen, vildmarken och tystnaden, på ett slags svenskt sätt, säger hon. Jag får ett videoklipp när hon åker pulka i dalen Val Pellice. 

Den extra tiden hon fått genom att inte pendla till jobbet har hon lagt på studier för en mastergrad vid universitet. Journalisten beskriver hur italienarna reagerade på två helt olika sätt när landet öppnade upp igen förra sommaren.

– För vissa var det som om pandemin aldrig existerat, de ordnade stora fester och samlades många på restauranger, stränder och semesterorter, säger hon.

– Men för mig och för andra var det en försiktig frihet men inte en fullständig lättnad eftersom faran inte var över. Jag åkte också till havet, men fortsatte använda mask och höll avstånd, berättar Monica Perosino.

Smittan ökade sen snabbt i september, poängterar hon. Nu råder det utegångsförbud kvällstid från tiotiden. Konstigt nog är Turin kaotisk och med trängsel igen dagtid, berättar hon. 

Men alla använder mask och det står handsprit i varje affär. Italienarna är trötta på nedstängningar. Det är en utbredd frustration, ilska och ångest i befolkningen, vissa blir konspiratoriska, säger hon. Unga har förlorat framtidstron. Vaccinationerna har gått långsammare än utlovat.

– Pandemiåret har präglats av politisk turbulens som så ofta i Italien. Men nye premiärministern Mario Draghi har ändå gett italienarna mer självförtroende att blicka framåt, säger Perosino.

Den här veckan återvänder journalisterna till nyhetsredaktionen La Stampa.

Men de behöver covidtestas innan de går in på redaktionen, använda masker och hålla avstånd. Hon räknar inte med att livet i Italien kommer att återgå till det normala inom det närmsta året.

Jag frågar vad hon hoppas på. Snabbare vaccineringar, att de fysiska och psykiska såren ska läka hos italienarna i framtiden och en insikt om att ilska inte är vägen framåt, svarar hon. Monica Perosino hoppas att erfarenheterna av pandemin ska ge en ny värdegrundsordning med ansvar, solidaritet och respekt för andra människor och miljön. Och att trenden fortsätter med mer fokus på vänner och familjen. Dessutom önskar hon att italienare och europeer ska börja samarbeta mer, dela med sig och bygga upp saker tillsammans igen.