Nina Wormbs: Flexibel taxonomi
I förra veckan beslutade EU-parlamentet att klassa fossilgas som en hållbar investering i sin taxonomi för vad som bör betraktas som miljö- och klimatvänligt. Förslaget kom från EU-kommissionen. Ekonomi- och miljöutskottet hade tidigare krävt att det skulle dras tillbaka och arbetas om. Men så blev det inte, och istället fick parlamentet alltså ta ställning.
Frågan har rönt stor uppmärksamhet, men nu när saken är klar är det som om luften har gått ur debatten. Den kompliceras förstås av att fossilgasen klumpades ihop med kärnkraften, trots att dessa två energislag är väldigt olika.
Men kanske handlar det också om en maktlöshet inför den bryska hantering av ord som taxonomin speglar. Jag vänder mig inte mot att man talar om naturgas. Det är en sedan länge etablerad beteckning som döljer att denna energiform är lika fossil som oljan. Nej, det handlar om vad ord faktiskt betyder och vad man kan påstå att de betyder.
Omröstningen rörde alltså vad som ska ingå i EU:s taxonomi för miljö- och klimatvänliga investeringar.
Ordet taxonomi är format av de grekiska orden taxis, som betyder ordning, och nomi, som betyder regel. En taxonomi är alltså ett sätt att bringa reda genom att sortera saker, och är vanligt inom vetenskapen. De flesta av oss tänker kanske på Linnés klassificeringar av djur och växter.
Bålgetingen till exempel, Vespa Crabro på latin, tillhör släktet vespa, familjen getingar, ordningen steklar och klassen insekter. Eller den kanske vanligare vitsippan, Anemone nemorosa, som tillhör sippsläktet, familjen ranunkelväxter, ranunkelordningen och klassen trikolpater.
EU:s taxonomi är enklare och har – förstås – helt andra syften än den vetenskapliga sorteringen. Med taxonomin vill kommissionen underlätta omställningen till ett hållbart samhälle. Och i EU:s lista finns nu alltså fossilgas.
Det är lite häpet, minst sagt. Vi har länge vetat att det är användningen av fossila bränslen som är den främsta orsaken till klimatförändringarna och att vi därför måste byta ut dem. Detta faktum återfinns också på regeringens hemsida, där taxonomin förklaras. Där står att ingen verksamhet ska uteslutas på förhand, ”med undantag för fossil energiproduktion”. Kanske är sidan inte uppdaterad.
I diskussionerna som föregick omröstningen framfördes att taxonomin bara är temporär och kan komma att ändras. Det är visserligen i linje med hur vetenskapliga taxonomier fungerar. Ibland måste de ändras.
Ett exempel är blåsippan. När jag var barn fick jag lära mig att den hette Anemone hepatica, och tillhörde sippsläktet. Men sen började man betrakta blåsippsläktet som ett eget släkte och blåsippan fick det latinska namnet Hepatica nobilis, som tillhör familjen ranunkelväxter, precis som vitsippan.
Men ändringen av blåsippan bygger på ny kunskap. EU-kommissionens idé är att vi kan ändra taxonomin sen, när vissa omständigheter är ändrade, inte för att vi då vet mer om fossilgas. Vi kan ändra när vi har lust, kanske man kan säga.
Det låter som en stockholmsvegetarian som bestämmer sig för att äta en kotlett och därför ändrar tamsvinets ordning från partåiga hovdjur i klassen däggdjur - som vederbörande bestämt sig för att inte äta - till ordningen laxartade fiskar - som är tillåtet för en stockholmsvegetarian. De flesta runt bordet skulle ha skakat på huvudet åt en sådan förklaring för att legitimera ett avsteg. Ett rent och skärt undantag, kongenialt med grisen själv, hade varit bättre.
Detta kan tyckas som en liten sak. EU:s taxonomi är dessutom frivillig för medlemsländerna. Men ord har betydelse. Börjar vi slarva med dem vet man inte var det slutar.
Krig är fred, frihet är slaveri, okunnighet är styrka står det i George Orwells roman 1984. Till det kan vi nu lägga: fossilgas är hållbarhet.
