Regeringskrisen

Ramberg: Löfven pressar Vänsterpartiet

2:06 min
  • Stefan Löfven tror att han har större chans att sitta kvar vid makten genom talmansrundor än efter ett extraval, som Socialdemokraterna riskerar att förlora.
  • Om en riksdagsomröstning skulle visa att Ulf Kristersson inte accepteras av riksdagen är det en fördel för Socialdemokraterna.
  • Samtidigt vill Löfven pressa Vänsterpartiet att stödja regeringens budget även om de inte får vara med och förhandla om den.
Kommentar/analys: Detta är en kommenterande publicering. Sveriges Radio är oberoende och agerar inte i något politiskt partis, intresseorganisations eller företags intresse.

Stefan Löfven överraskade genom att varken presentera en uppgörelse eller utlysa ett extra val. I stället väljer Stefan Löfven att använda osäkerheten som påtryckning på framför allt Vänsterpartiet men även Centern.

På dagens pressträff framhöll Löfven sedvanligt att det inte ligger i landets intresse att hålla extraval men det är uppenbart att också partimannen Löfven ser med oro på ett val i september. Löfven tror att han har större chans att få fortsätta som statsminister via en eller flera talmansrundor än efter ett extra val som han mycket väl kan förlora till högern.

Statsministern var relativt mild i tonen när han meddelade sitt avsked, enda undantaget var hårda angrepp på Vänsterpartiet som enligt Löfven skapat regeringskrisen genom att först liera sig med Sverigedemokraterna och sen avvisat det han beskriver som en kompromisslösning.

Det är ingen slump att statsministern i det här läget riktar elden mot just Vänsterpartiet. Nooshi Dadgostars parti ska pressas att lägga ner sina krav på att få vara med och förhandla om höstens budget. Det är nämligen lättare för Löfven att bli vald till statsminister - han kan troligen accepteras av V, C och MP - än att sen få stöd för budgeten.

Mycket talar för att hela högeroppositionen, nu förstärkt med Liberalerna, kan samla sig bakom ett oppositionellt budgetalternativ. Då räcker det inte att Vänsterpartiet på sedvanligt sätt lägger ner sina röster när budgeten beslutas av riksdagen, då behöver Löfven ja-röster från Vänsterpartiet. Men utan att ge inflytande, eftersom ett sånt inte kan accepteras av Centern.

Det kan låta osannolikt att Vänsterpartiet skulle acceptera ett så förödmjukande upplägg. Men Löfven petar på Dadgostars ömmaste punkt. Hon har vunnit en viktig politisk seger genom att ta hård strid i hyresfrågan. Men skulle hon nu agera så att hon framstår som ansvarig för att Sverige får en högerregering med SD-inflytande - då vänds segern till nederlag.

Det vore tillräckligt illa för Vänsterpartiet om M-KD-L får tillfälle att driva igenom sin ekonomiska politik. Nooshi Dadgostar kan i stället säga ”vi har vunnit den viktigaste frågan, en seger för tre miljoner hyresgäster, nu måste vi slopa prestigen för att stoppa en SD-influerad höger och dess ekonomiska politik. Resten får vi ta i valet 2022.”

Nästa bekymmer för Löfven är Centerpartiet. Även om Centern skulle kunna förmås acceptera ett upplägg med ett passivt V finns en osäker röst i Centerns riksdagsgrupp. Helena Lindahl från Västerbotten röstade som enda centerpartist nej till Stefan Löfven 2019 och har tolkats som att hon kan göra det igen. Om centerledningen, med partipiska och hägrande politiska löften, kan hålla ihop sin riksdagsgrupp kan Löfven räkna med att bli återvald till statsminister. Kanske är det lättare att bli återvald utan att blanda in budgetfrågan. Den kan tas om hand när Löfven är återinsatt.

Skulle talman Andreas Norlen efter sina samtal med partiledarna i morgon finna att Löfvens stöd är så svajigt att han först vill ställa Ulf Kristersson till riksdagens prövning måste det inte vara någon nackdel för Stefan Löfven. På pappret har Kristersson en röst mindre och kan dessutom drabbas av avhopp genom splittringen i Liberalernas riksdagsgrupp. Säger riksdagen nej till oppositionsledaren kan Socialdemokraterna visa svart på vitt att deras partiledare är det mest realistiska alternativet.

Men det är ett vågspel för Löfven. Skulle Kristersson ändå bli framsläppt, genom att någon ledamot bryter partilinjen eller är frånvarande av något skäl, får Kristersson möjlighet att driva igenom en ekonomisk politik. Det blir i så fall svårt, för att inte säga omöjligt, att samla en effektiv opposition mot den politiken eftersom Centern och Vänsterpartiet fortfarande inte lär kunna förhandla om ett motförslag.

Summan är alltså att Kristersson har svårare att bli statsminister men lättare att driva igenom en budget om han ändå lyckas bli det. Medan Löfvens läge är det motsatta.