Recension: Benny. Drevet, döden av Lotta Fristorp

2:37 min
  • "Benny, drevet, döden" är en ny bok av Lotta Fristorp. 
  • Fristorp arbetade nära Benny Fredriksson, VD för Kulturhuset Stadsteatern under de dramatiska månaderna före hans självmord 2018.
  • Jenny Teleman har läst en bok som ställer de rätta frågorna.
Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Det är ett sakligt, empatiskt och prövande eftermäle, nedkylt från det öppna raseri som präglade #metoo-årens texter, en visserligen begriplig vrede som ledde till nödvändiga förändringar men också med ett tilltal egentligen helt olämpligt som rationellt bränsle till debattmaterial, sakliga granskningar och balanserade krönikor. För #metoo i medierna var en väldig, klumpig svetslåga, som brände bort gamla beteenden men också brände upp vissa människor.

Ur detta har Lotta Fristorp, tidigare pressansvarig för Kulturhuset/Stadsteatern, skrivit fram en skildring som lågmält och precist ställer ett par rätta frågor om Benny Fredrikssons död. Till exempel: Vad är ett drev? Var går den tunna linjen mellan att granska och att tumma på sanningen till förmån för rena känslor och klick?

Fristorp är såväl journalist som pressproffs och har stor förståelse för rätten att ställa frågor om makthavare, och hon kan reflektera över Aftonbladets dåvarande kulturchef Åsa Lindeborgs uppföljningsbok. Fristorp ser att Benny Fredriksson tappade gnistan även före #metoo och hon nuddar vid riktigt intressanta frågor som vad helt vardagliga Hades som enorma omorganiseringar, tajtare arbetsscheman, pressade medier i säng med Facebook, gör med oss människor, journalister och teaterchefer. Helt enkelt: Är det något ruttet med vårt sätt att arbeta?

Men Fristorp är också den rasande vännen till Fredriksson som ser honom psykiskt insjukna i den nyanslösa publiceringsstormen, men behåller också frågan till Benny: Känner du igen något av det som du anklagas för? Och hans svar: En del.

Till slut är det sanningen boken frågar efter. När slutade det betyda något att det som skrivs i tidningen om en människas handlingar är helt och hållet sant och inte bara kanske lite ungefär sant? En stram publicistisk undran vid sidan av det visserligen mycket korta vänporträtt boken också är. En bok som nog egentligen har mycket mer att säga om svek och mediespråk, men möjligen ber någon annan ta vid nu.