RECENSION - MUSIK

Recension: Coldplays album Music of the spheres

1:30 min
  • Coldplay är tillbaka med ett nytt album: ”Music of the spheres”, producerat av stjärnsvensken Max Martin.
  • Det är en skiva som både blickar ut i rymden och mot de stora arenorna.
  • Anna Rosenström lyssnar och hör bombastiska produktioner och enkla melodier, men som ibland förvandlas till anonymt skval. 
Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Artist: Coldplay
Skiva: Music of the spheres
Betyg: 2 av 5

På ”Music of the spheres” tas lyssnaren med ut i rymden. Det märks inte bara på låttitlar som ”My universe” utan också genom ambienta mellanspel och utomjordiska röster.

Men det är också en skiva som siktar mot arenorna. Det var längesedan Coldplay gjorde stillsam och deppig gitarrmusik. Här är det storslagna produktioner med bombastiska trummor och glittrande syntar som gäller. Melodierna är enkla och trallvänliga, men förvandlas ibland till anonymt skval.

När det sticker ut görs det inte alltid på rätt sätt. Politiska ”People of the pride” är mastodont-rockig på det lökiga viset.

Och vad är det egentligen som händer på ”Infinity sign“? Är det läktarkörer som sjunger ”olé olé” – och i så fall varför?

Bäst är Coldplay på den tio minuter långa episka, filmiska ”Coloratura”, som innehåller alltifrån harpor till gitarrsolon och vars text spänner från det allra största till det lilla. Genom galaxer och nebulosor till den där personen framför dig som är den enda du egentligen behöver.