Recension: Elin Willows roman Nya namn
- Unga vuxna och vänskap som gränsar till kärlek är ämnet för Elin Willows nya roman ”Nya namn”.
- Hon debuterade 2018 med ”Inlandet” som fick fina recensioner och även blev långfilm.
- Nina Asarnoj har läst en stilsäker och stram roman om övergången mellan tonåring och vuxen där de explosiva känslorna bara anas mellan raderna.
Titel: Nya namn
Författare: Elin Willows
På franska finns begreppet amitié amoureuse, alltså vänskap som gränsar till kärlek. Kanske är det allra vanligast i tonåren och åren runt 20. Den där perioden mellan barndom och vuxenliv då vännerna är allt, både familj och kärlek.
Elin Willows beskriver den här perioden med ett allvar och en ärlighet som jag sällan sett. Jo, Inger Edelfeldt har skrivit om det och Elena Ferrante förstås, men hos Ferrante är den kvinnliga vänskapen liksom kryddad med fattig Neapelromantik.
”Nya namn” som Elin Willows bok heter, utspelar sig i en grå, svensk 90-talsvardag som hela tiden rör sig vid gränsen till tristess. Men där förälskelsen i en ny vän får grusiga trottoarer och sunkiga punklokaler att gnistra.
Jag är imponerad av Elin Willows förmåga, född 1982, att göra den här ärliga tidsresan. Boken är indelad i tre delar, i den första bor berättaren Sofia fortfarande hemma när det kommer en ny tjej till klassen som förändrar allt. I del två bor hon i kollektiv med nya kompisar i London och del tre handlar om ensamt doktorandliv i Åbo.
Genom hela romankonstruktionen vibrerar det sugande tomrummet efter den där första väninneförälskelsen. För till det brutala med de här intima relationerna är att de plötsligt upphör när någon parts identitetsbygge kräver kapade band.
Det är mycket skickligt gjort att fånga den här, i vuxenlitteraturen, ganska oskildrade väninnesmärtan.
