LITTERATUR – RECENSION

Recension: Em av Kim Thúy ett vackert pussel med för många bitar

2:49 min
  • Kim Thúy debuterade 2009 med romanen ”Ru”, om möjligheterna att komma till ro med minnena av kriget i Vietnam.
  • Nu kommer hennes fjärde roman, ”Em”, där författaren nystar upp ett stort antal livsöden som alla påverkats av samma krig.
  • Anna Tullberg läser en ömsint skildring som också ställer vissa krav på läsaren.
Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: Em
Författare: Kim Thúy
Översättning: Marianne Tufvesson

”Em” heter alltså boken, en omskrivning av franskans aime och en uppmaning att älska. Kim Thúy är tillbaka i Vietnam vid tiden för kriget mot amerikanerna, eller Vietnamkriget som vi i väst kallar det. Så många katastrofer följde i dess spår. Men människor överlevde bomber, giftgaser, våldtäkter och förtryck. Mot alla odds lever de också vidare på platser i världen dit krigets tryckvåg och slumpen förde dem.

Att älska, det är den enda rimliga hållningen.

På insidan av omslaget till ”Em” finns en teckning av en papplåda. Trådar letar sig ut ur lådan, trasslar sig och tar sig vidare in mellan boksidorna. De är livstrådar. Kim Thúy nystar upp och knypplar sina korta och avskalade men detaljrika historier. En handlar om ett barn som lägger sig att sova hos sin familj på kvällen, för att vakna upp ensam nästa morgon bland lik med utskurna tungor. En annan om varför så många nagelsalonger i USA drivs av någon med asiatiskt ursprung.

Spetsiga naglar väljs av kvinnor med rispor i själen.

Precis som i hennes tidigare romaner är det först när hon är säker på att vi vet hur en särskild nudelsoppa smakar på gatan i Saigon, som vi också kan få en djupare förståelse för livet bland utbombade hus.
Och det är ju det hon gör så suveränt, Kim Thúy, fäster blicken på de mest självklara men ändå oväntade detaljerna.

Det finns dock en risk med att ständigt återvända till samma metod och tema och jag tycker fortfarande att debutboken ”Ru” är oöverträffad.

I ”Em” passerar de många olika livsödena för fort, jag hinner knappt få syn på en gestalt förrän det är dags att vända blicken mot nästa.
Ja, ”Em” är mindre helgjuten som roman, istället mer av en doftande och omsorgsfull dokumentation av ett stort antal gripande öden.

En bok full av bitar till ett större pussel. Och det blir jag som får göra jobbet att lägga det.