RECENSION – LITTERATUR

Recension: En ensam plats av Kristina Sandberg

2:43 min
  • Mitt i framgångarna med trilogin om hemmafrun Maj får Kristina Sandberg ett cancerbesked som förändrar allt.
  • Under sjukdomstiden dör också hennes far och ett älskat hus ska städas ur och säljas.
  • Hennes nya självbiografiska bok "En ensam plats" handlar om den här tiden. Cecilia Blomberg har läst.
Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: En ensam plats
Författare: Kristina Sandberg

"Sjukdomen måste vara en ensam plats". Så stod det i ett mejl från poeten Jenny Tunedal till Kristina Sandberg. Meningen säger allt med några enstaka ord och sticker ut på en i övrigt vit sida i boken.

Nu har livet med sjukdomen blivit litteratur. Det är skrivandet som tröst och jag som läsare får sitta en stund vid författarens sida. Det vore förmätet att säga att jag förstår vad Kristina Sandberg gått igenom, men hon bjuder in utan att vilja ha medömkan.

Hon är så konkret och lyckas få berättelsen att komma riktigt nära genom de väl valda detaljerna.

Det var det som gjorde att jag med spänning följde hemmafrun Majs på ytan ganska händelselösa liv genom tre romaner. De minutiöst beskrivna hushållsritualerna som alltid avslutades med blankandet av diskbänken som ett bevis på husmorskompetensen.

De bilderna lämnar mig aldrig.

Här använder Kristina Sandberg sjukdomsförloppet som ram. Allt från den första tidens förnekande under en regnig semester i Cornwall, till motstridiga känslor och förändringar i kroppen. Gå minst 10 000 steg om dagen även om fötterna blöder efter cellgiftsbehandlingarna.

Att då samtidigt förlora sin far blir ytterligare en ensamhet att klara av.

Hon beskriver en dödstädning precis som i Karl-Ove Knausgårds ”Min Kamp”. Inte riktigt lika smutsig, men mer vemodig med en längtan efter tryggheten i farmors kök i Moliden på Höga Kusten.

Till sist handlar det ändå om att gå vidare och vårda minnena inom sig. Vissa platser ska man inte återvända till. Vissa människor ska man hålla ifrån sig. De som förminskar eller inte orkar lyssna utan att samtidigt få prata om sina egna problem hör till dem.

Det är sådana frågor som stannar kvar i mig efter läsningen: Vad gör det med ens livsval att vara så nära döden?