RECENSION – TV-SERIE

Recension: Fjärde säsongen av ”In treatment” på HBO

2:42 min
  • Efter elva år är den amerikanska HBO-serien tillbaka med en fjärde säsong.
  • Den kretsar kring terapeuten Brooke Lawrence och hennes terapisamtal med sina klienter.
  • Kulturnytts recensent Emma Engström har sett en serie som väver samman terapeutens egna egna – accelererande – problem med sin klienters och som därför känns på djupet.
Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: In treatment, säsong fyra
Bygger på: Den israeliska serien Betipul
I rollerna: Uzo Aduba, Quintessa Swindell, Anthony Ramos, John Benjamin Hickey, Liza Colón-Zayas och Joel Kinnaman
Premiär: HBO, 23 maj
Betyg: 3 av 5

Varför svarar psykologen och psykoterapeuten Brooke Lawrence när en klient ringer mitt i natten? Det brukar hon aldrig göra.

Det är en fråga som ska visa sig ha ett tillräckligt komplext svar för att spänna över hela den här säsongen. En säsong där allt är nytt och bekant på samma gång.

Det nya är ett glassigare foto, färre närbilder och kortare scener. Brooke har en yvigare stil än Gabriel Byrnes Paul. Hennes hus är en lyxig arkitektritad villa i Los Angeles, hennes pappas verk. Och påtagligt närvarande är pandemin, som gör att hon måste jobba hemma.

Efter första avsnittet bävar jag att alla sessioner ska vara över nätet, vem pallar att se andra ha teamsmöten också? Men så blir kammarspelet även fysiskt i detta fantastisk vackra hus, som blir en rollfigur bland de andra.

Den som har följt serien känner igen det terapeutiska samtalet. Som tidigare får vi följa ett antal problemfyllda personer som återkommer för fyra sessioner. Det är en smart, men fattig ung man med mexikansk bakgrund som är är personlig assistent hos en rik, vit familj. Det är en rik, svart tonåring som kontrolleras hårt av sin familj. Och det är en medelålders it-miljonär som just kommit ut från fängelset.

Återkommande är också Brookes möten med sin mentor från anonyma alkoholister. Här växer Uzo Aduba fram som en given ersättare till Byrne: varm, kantig och känslig på samma gång.

Vår tids besatthet kring identitetsfrågor märks också i säsong fyra. Klienternas problem bottnar mer i deras kön, hudfärg och sociala position än i psykisk ohälsa. En psykolog skulle kanske tycka att det är ytligt. Men tillsammans med Brookes egna – accelererande – problem känns säsongen på djupet.

Vi undrar väl alla lite till mans hur man ska sörja den här isoleringens tidevarv som (snälla, snälla!) snart är över.