LITTERATUR – RECENSION

Recension: ”Främlingsfigurer” av Mara Lee

3:03 min

"Kärleken och hatet" hette Mara Lees senaste diktsamling. Nu följer hon upp den med en samling essäer, lyrik och prosa på samma tema. Martina Lowden har läst.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: "Främlingsfigurer"
Författare: Mara Lee

En lekman som läser Elof Hellqvists "Svensk etymologisk ordbok" kan tro att poesi och etymologi har något gemensamt: förmågan att hejda sig inför ett ord, lyssna på det, koppla det till andra språk, platser och tider. Fråga sig vad det betyder nu, vad det har betytt och varför.

Etymologi är en av Mara Lees talrika metoder för att visa på förbindelserna mellan ord, bild, myt och levd verklighet. Hon för oss genom grekisk, fornnordisk och koreansk mytologi, genom Dantes helvete och det egna. Frankensteins monster klagar i duo med Elliot Rodger. En inburad flicka dyker upp på ett torg.

I sin senaste diktsamling skrev Mara Lee: ”Jag vet att orden är en förlängning av händerna.” De orden kunde också varit undertitel till ”Främlingsfigurer”, som i skiftande former undersöker språkets förmåga att gripa, hålla, smeka, slå och manipulera.

Närheten mellan verbalt och fysiskt våld visas bland annat i den svit som skildrar rasistiska hatbrott i den svenska kollektivtrafiken. Texten strimlar nyhetsartiklar på temat, sorterar förövarnas, brottsoffrens och åskådarnas handlingar. Det liknar en forskningsansats, ett halvvägs övergivet försök att analysera ett mödosamt insamlat material.

”Ras har – i likhet med andra fiktioner – kapaciteten att skapa känslomässig mening och betydelse i våra liv”, skriver Lee. Att rasism hör ihop med hat är allmänt etablerat. Färre vill acceptera att rasism också påverkar kärlek. Lee har skrivit om ämnet förut – här närmar hon sig det från fler vinklar.

En så mångröstad bok som ”Främlingsfigurer” låter sig inte beskrivas med ett par adjektiv. Några gånger upplever jag att perspektivrikedomen skapas på fördjupningens bekostnad, även om texternas inbördes samtal alstrar ytterligare komplexitet. Ska jag ändå sammanfatta, säger jag: hon visar hur ett ord kan bära en underjord och växa till en värld.