LITTERATUR

Recension: Hummerns sköld av Caroline Albertine Minor

2:28 min
  • Hummerns sköld är en roman tre vuxna syskon, deras döda föräldrar och kontaktförsöken emellan dem alla fem.
  • Caroline Albertine Minor ses som en av Danmarks mest intressanta yngre författare just nu och hyllades för sin novellsamling för ett par år sedan.
  • Jenny Teleman har läst hennes nya roman ”Hummerns sköld”, men tycker att novellens form form blir till ett nät som tynger romanen.
Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: Hummerns Sköld
Författare: Caroline Albertine Minor
Översättning: Johanne Lykke Holm

"Hummerns sköld" lovar på baksidan något ständigt lockande En familj, här tre vuxna syskon, en gång sprängd eller möjligen bara sprucken, som möts igen.
Återförenas, återupptäcker beroendet av varandra. Något har skett, närmande krävs.

En sådan överenskommelse dras man mot, alla som läser är ju åtminstone en nubbe i någon familjeplanka och går med sina egna anknytningssrep från barndomen mer eller mindre prydligt hoprullade i ryggsäcken.

”Hummerns sköld” om de tre syskonen Ea, Sidsel och Niels: En är flyttad till San Francisco med man och styvdotter och eventuell barnlängtan. En är ensamstående mor i Köpenhamn, i ett ständigt vardagspussel med karriären – att laga antika konstverk – och de ensamma mammaplikterna samt lillebror. En den sortens fria envisa knöliga själ som inte KAN låta någon bestämma över honom.

De har alltså nästan tappat kontakten, men ska återfinna den.

Under tiden sitter deras bortgångna föräldrar på andra sidan döden och försöker konversera sig fram till hur det blev som det blev; vilka de var

Försök görs från de levande att ta kontakt med andra sidan.

För två år sen kom Caroline Albertine Minor med en unisont hyllad novellsamling och ett novellnät ligger också över denna roman. Eleganta scener från vardagsmorgon med springmask till ett försök att nå sin mors ande hos ett medium, men att hindras av en pappa som alltid vill prata mest och först. Ett språköga som ser sådant som ett ”ett stelt alkoholisthår”.

Så den här berättelsen bär novellens adelsmärke – detaljskärpan och kärleken till ett urklippt ögonblick – men hittar inte riktigt till romanen specialitet, att låta allt smälta ihop helt enkelt, till något större, tredje.