RECENSION – FILM

Recension: I väntan på Jan Myrdals död med Lasse Diding

1:56 min
  • I dokumentärfilmen ”I väntan på Jan Myrdals död” får tittaren möta författaren Jan Myrdal och hans miljonärsvän Lasse Diding.
  • Filmen visar den såriga vänskapen mellan den åldrade Myrdal och Diding.
  • Kulturnytts Gunnar Bolin har sett en film som roar – men han undrar också: Får man verkligen skämta om en så kontroversiell figur som Jan Myrdal?
Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: I väntan på Jan Myrdals död
Regi: Bo Sjökvist, Bengt Löfgren
Medverkande: Lasse Diding, Jan Myrdal, Emilia Isaksson Marques, Bo Sjökvist
Kan ses: På bio
Betyg: 4 av 5

Vicka jävla tomtar! Hör jag mig själv utbrista så där fem minuter in i filmen. Och ja, det är nog en adekvat beskrivning av dessa herrar. Myrdal ömsom i foppatofflor och sladdriga shorts, ömsom i slips och skjorta.

Lasse Diding, den kanske störste tomten av de två, oftast nedsänkt i sitt hamamliknande bad med en svart tand mitt i käften och så cigarr i näven, stillsamt filosoferande kring den motsträvige Myrdal och deras alltmer såriga relation.

Och så grälar de.

Men vad handlar då denna film om för övrigt? Ja, den lever på sin humor, på sitt lätt ironiska närmande till dessa så obeskrivligt självupptagna herrar.

Får man då göra en alltigenom humoristisk och ömsint film om Jan Myrdal som kramat allsköns vänsterdiktaturer och sett fatwan över Salman Rushdie som inte bara logisk utan som också hånat dem som stöttade Rushdie?

Ja, det är klart man får.

Hur smakfullt man tycker att det är lär väl hänga på hur irriterad man varit på Myrdal. Ett kvarstår: Det vore synd om en ung generation bara tror att han är var en förgrämd lite komisk tomte och inte upptäcker författaren eller hans alltmer tveksamma roll i den svenska offentligheten.

Men kul har man när man får hänga med tomtefar och hans nisse i en dryg timme.