RECENSION – LITTERATUR

Recension: Konferensen av Mats Strandberg

2:32 min
  • Det har gått tio år sen Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgren fantasyroman Cirkeln tog Sverige med storm. Nu kommer Mats Strandberg med sin tredje skräckroman för vuxna "Konferensen".
  • Den ljumma vardagen övergår i blodig natt när den lilla kommunens exploateringsenhet ska svetsas samman inför lanseringen av ett impopulärt köpcenter.
  • En skräckbibel i managementteori där vikten av teambuilding ställs på sin spets. Men det är alldeles för tryggt, menar Ira Mallik, som saknar mörker som skrämmer på riktigt.
Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Den som någon gång varit på en peppig företagskonferens förstår genast hur smaskig en massmordsthriller i kursgårdsmiljö kan bli.

Mats Strandbergs specialitet är just den: att söka upp samtidens sårskorpor och pilla på dem, som i "Färjan" där en Finlandsbåt blir slagfält, eller i "Hemmet" om ett demensboendes osalighet.

Att låta ondskan blomma ut mitt i vår halvljumma vardag är ett både välbekant och effektivt skräckgrepp.

I ”Konferensen” åker den lilla kommunens exploateringsenhet i väg för att jobba med teambuilding. Ett impopulärt köpcenter ska lanseras i bygden, och konflikten skär genom minibussen som de färdas i.

Här fördelas också arbetsplatsens generiska roller: den sköna killen, den duktiga flickan, den förgrämda idealisten, den ängsliga chefen, den arbetsskygga gubben och så vidare.
Synd bara att mördaren redan väntar på att plocka dem, en i taget.

Ironin går inte att missa. För att överleva måste de få ordning på gruppdynamiken, jobba som det där teamet.

Det är som att läsa en skräckbibel i managementteori: Vem växer med uppgiften? Vem tappar greppet?

Men berättarramen är sliten, ett gäng i ett hus på landet och en mördare utanför.

Så hur fyndig och välskriven ”Konferensen” än är blir det överraskande tryggt att läsa den. Kniven i låret svider inte i mitt. Offrens rädsla blir inte min.

Jag kan inte låta bli att önska mer av en så pass driven författare, att Strandberg skulle våga lämna fast skrivarmark och ta oss på en tur ut i gungfly. Där mörkret och smärtan gör ont på riktigt.