RECENSION – LITTERATUR

Recension: Löpa varg av Kerstin Ekman

3:00 min
  • ”Löpa varg” är Kerstin Ekmans första roman på tio år – den släpps trots att den senaste, ”Grand final i skojarbranschen” från 2011, skulle bli hennes sista.
  • Romanen handlar på ytan om jägaren Ulf och hans möte med en varg, men boken rymmer också frågor om ånger, människans förhållande till det vilda och om livets obevekliga slut.
  • Kulturnytts kritiker Ulrika Knutson har läst en bok som är så bra att den får henne att glömma att det är litteratur.
Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: Löpa varg
Författare: Kerstin Ekman

Hur ska vi skildra klimatkrisen? Kultursidorna har ångest.

Är det alls diktarens sak att varna och värna? Ska hon dra i domedagsbasunen eller viska tröst? Medan debatten pågår skriver Kerstin Ekman. Boken är här nu: ”Löpa varg”.

Vi träffar den pensionerade jägmästaren Uffe Norrstig, hans hustru Inga och gubbarna i jaktlaget. Det börjar med att Ulf möter en varg. En stor vacker hanne, med gulgrå täckhår och ljusa ögon.

Ett ögonblick av epifani – plötslig förvandling.

Svenskarna är ett folk av religiösa naturdyrkare, men så läser jag inte Ulfs möte med vargen. Uppenbarelsen ligger i att mannen inser att han och djuret delar skapelsen. När den insikten går in måste allt omprövas. Här finns att begrunda. Den skicklige Ulf har ju ägnat hela livet åt skogsindustrin. Och dödat har han gjort, många. Inte för att god jakt utesluter viltvård, men han har skadskjutit med: En älgko miste käken och svalt ihjäl.

I ”Löpa varg” känner Kerstin Ekmans läsare igen sig, både från ”Händelser vid vatten” och deckaren om älgjakt, ”Dödsklockan”. Hon använder alla sinnen, inte minst näsan, precis som i ”Hunden”.

Undertexten är som en lärd essä om vårt förhållande till naturen, men visdomen är djupt begravd i mossan, under förnan, sipprar i grundvattnet, knappt märkbar.

På ytan är det en otroligt spännande, tät berättelse om brott, olika sorters våld. Det blir rätt blodigt. Dessutom, skickligt intvinnad som trasorna i hustrun Ingas vävar, är det en roman om ett långt, vanligt äktenskap. Spännande det med.

En gammal relation är också en biotop, en del av skapelsen.

Det är en offentlig hemlighet att männen har slutat läsa böcker. Det ska ni inte bry er om, ni kan rekommendera ”Löpa varg” till alla karlar nära er. Och kvinnor med.

Den är så bra att man glömmer att det är litteratur.