RECENSION - LITTERATUR

Recension: ”Pengar på fickan” av Asta Olivia Nordenhof om branden på Scandinavian Star

2:49 min
  • Danska Asta Olivia Nordenhofs roman ”Pengar på fickan” rör sig kring färjan Scandinavian Star som 7 april 1990 fattade eld. 159 människor omkom.
  • Romanen är första delen av sju – och det märks. Berättelsen har inte bråttom med att gestalta sina karaktärer eller breda ut sitt tema.
  • Kulturnytts recensent Jenny Teleman har läst en elegant roman som vrider på begreppet att sälja kroppar – och är redan sugen på nästa del.
Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: Pengar på fickan
Författare: Asta Olivia Nordenhof
Översättning: Johanne Lykke Holm

Danska Asta Olivia Nordenhofs roman ”Pengar på fickan” rör sig kring färjan Scandinavian Star som den 7 april 1990 fattade eld. 159 människor omkom.

Hela sju delar med färjan i centrum ska det bli.

Och ska man göra en berättelse i sju delar behöver man inte ha bråttom, inte knyta sina gestalter så hårt till händelsen, utan långsammare virka fram ett tänkbart tema och tillräckligt krångliga människor.

Så i denna första del, ”Pengar på fickan”, handlar det om det numera ganska olyckliga paret Kurt och Maggie som man får lära sig bägge haft sin kroppar som en vara att sälja då och då, för att få pengar på just fickan.

I en kort liten sorgesång beskrivs det ovanliga läget till exempel att en man får sälja sig i parken för att ge mat till sin ensamma bebis som väntar på rummet. Maggies historia är mer den ensamma tonåring utan bättre idéer om frihet än sin kropp.

Insprängt i den skaviga kärleken mellan dessa två operfekta människor skildras på tio sidor den mycket sena efteranalysen av det troliga försäkringsbedrägeri – ingen olycka – som de anlagda bränderna på Scandinavian Star var. En skalbolagshärva där de 159 kropparna som bars ut i liksäck också utgjorde en vara som någon sålde för att ge, tja, någon försäkringspengar på fickan.

På allra sista sidan gör förloraren Kurt en investering, i ett färjeprojekt.

En bok med språk detta, där det kan heta ”den blodtunga idén om att vara Kurt” och där människor ”kan få en orange känsla”.

Det vet man inte exakt vad det betyder men visst vet man precis hur det känns, just som egentänkt prosa brukar fungera.

Hur ska det gå, vad ska det bli i de kommande delarna? Vilka fler skikt kan Nordenhof hitta i den vidbrända spökfärjan långt där borta 1990?