Film- och tv-recensioner

Recension: Så bra är fjärde säsongen av Handmaid's tale

2:46 min
  • I 36 avsnitt av ”Handmaid's tale” har vi fått följa huvudpersonen Junes resa från en lycklig och förälskad småbarsmamma i ett samtida USA, till en sexslav utan rättigheter och barn i ett fundamentalistiskt kristet Gilead.
  • Nu kommer den fjärde säsongen: Blodigare än någonsin, konstaterar Kulturnytts kritiker Emma Engström efter fyra avsnitt.
  • Seriens feministiska vrede, det som i början var berättelsens styrka, står nu i vägen.
Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

I 36 avsnitt har vi fått följa huvudpersonen Junes resa från en lycklig och förälskad småbarsmamma i ett samtida USA, till en sexslav utan rättigheter och utan barn i ett fundamentalistiskt kristet Gilead.

Det har varit en spännande resa. Och snygg. Första säsongen var hänförande med diagonala linjer i bilderna och mötet mellan jordiga och djupt röda färger.

Sedan dess har centrala personer bakom kameran flyttat på sig, och bildberättandet har förlorat i kraft. Serien har också trampat seriösa mängder vatten, framför allt under tredje säsongen.

Så frågan är, hur ska publiken palla med en fjärde utan att få ett avslut?

Ja, den som vill se mer våld och blod får sitt lystmäte. Vi möter June där förra säsongen slutade, hon är skadad och på flykt med andra tjänarinnor. Det finns goda män, säger June till en av Gileads många våldtagna barnhustrur. Men det är ett ironiskt påstående, det vet den som har hängt med.

Seriens feministiska vrede, det som i början var berättelsens styrka, står nu i vägen. För att vara en berättelse om hur ett totalitaritärt samhälle kryper under huden på den som lever i det, är den överraskande ointresserad av hur det är uppbyggt.

Jag hade gärna sett politiker som håller fast vid sitt idealsamhälle samtidigt som de tvivlar inför det monster de har skapat. Eller om Gilead nu saknar ideologi, maskineriet som ett självspelande piano.

Margaret Atwood har sagt att utopier och dystopier sitter ihop vid höften. Varje dröm om en perfekt framtid innehåller lite dystopi och varje dyster framtidsskildring innehåller glimtar av utopi. Synd att serien så här långt inte är lika smart.