Recension – TV

Recension: Shadow and Bone på Netflix

2:21 min
  • ”Shadow and bone” är Netflix försök att locka till sig de fantasytörstande ”Game of Thrones”-fansen.
  • Det finns gott om visuellt ögongodis både bland scenografin och skådisarna som väger upp väger upp den svårtuggade dialogen.
  • Trots det förblir ”Shadow and bone” en blek kopia av serien om kampen om järntronen.
Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: Shadow and Bone
Skådespelare: Jessie Mei Li, Ben Barnes Amita Suman m.fl.
Genre: Fantasy/Drama
Baseras på: Romanen "Shadow and bone" av Leigh Bardugo 
Premiär: Netflixpremiär den 23 april
Betyg: 2 av 5

I fantasyriket Ravka har ett magiskt mörkt moln delat av väst från öst.

När människor försöker ta sig genom molnet lurar monster i mörkret, men då det visar sig att en kvinna bär ett dolt ljus inom sig, kan världen snart komma att förändras för alltid.

”Shadow and bone” bygger på bokserien med samma namn och den tycks vara Netflix nya försök att locka till sig de fantasytörstande ”Game of Thrones”-fansen.

Problemet med fantasyserier som ”Shadow and bone” är dock att de inte vill börja sin berättelse i det lilla, utan kastar oss med huvudet före in i en värld av magiker, monster och världsomspännande intriger.

Det innebär att alla karaktärer vi möter på klumpiga vis hela tiden måste ge tittaren bakgrunden till berättelsen.

Men några avsnitt in, när öronen vant sig, börjar jag tycka att serien nog kanske har nånting ändå.

Serien riktar sig helt klart till en yngre publik, men rör sig smidigt framåt på ett sätt som nog även kommer locka en hel del andra.

Magieffekterna ser påkostade ut, klänningar och rustningar likaså och bland skådisarna finns en hel del snyggingar med höga kindben som gör det rätt så hyfsat med den svårtuggade dialogen.

Men jämför man med ”Game of Thrones” känns det här verkligen som en blaskig lightversion.

En lightversion av karaktärerna, världsbyggandet, de komplexa samhällsstrukturerna och den saknar ett mysterium som verkligen drar in tittaren.

Men det är klart att jag kan undvika att jämföra med mästerverket i genren och se den för vad den är: en lagom underhållande, smått intressant fantasyserie som absolut går ner, men utan att mätta.