RECENSION – MUSIK

Recension: She walks in beauty av Marianne Faithfull och Warren Ellis

4:04 min
  • 74-åriga sångerskan Marianne Faithfull var mitt uppe i att förverkliga drömmen om ett poesialbum när hon blev svårt sjuk i covid-19.
  • Hon tillfrisknade. Nu kommer ”She walks in beauty” där hon läser elva romantiska dikter av poeter som Byron och Wordsworth i ljudkompositioner av musikern Warren Ellis.
  • Resultatet får vår kritiker Anna Tullberg att känna sig som ett vandrande moln.
Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Album: She Walks in Beauty
Artist: Marianne Faithfull
Musik: Warren Ellis
Musiker: Warren Ellis, Nick Cave, Brian Eno m fl
Betyg: 4 av 5

Det kanske är så här det skulle LÅTA om jag kunde kliva in i en målning av Caspar David Friedrich eller William Turner? Månen stiger över kullarna, ett knotigt träd på kanten. Dimman drar in över havet och vågornas krusningarna är av silver.

Jag blir till ett ensamt vandrande moln i själens inre landskap.

Hör jag skillnad på Marianne Faithfulls röst före och efter covid? På några av de dikter jag anar att hon spelade in först efter att hon återvänt till livet igen, bär hennes kraftfulla instrument spår av infektionen. Som en ny sorts bruten engelska. Ett ärr av året som gått.

Det här är mer än tonsatta dikter. Marianne Faithfulls djupa röst rör sig inuti Warren Ellis vida och högt mixade musikaliska landskap. Han väver elektroniska loopar, in slinker en pianoslinga eller en dov orgel från Sacré-Cœur i Paris. Kompositionerna lyfter rösten och poesin ur texten och ut i en större rymd. Ibland borrar de sig ner under jorden, mullrande, mörkt och motsträvigt.

Lord Byron, William Wordsworth och herrar måste humma imponerat i sina gravar. Warren Ellis lyckas skapa en musikalisk form för känslorna som svävar runt. Det tillförs alltså något nytt, en utvidgande upplevelse av orden och dess rytm.
I något enstaka fall uppstår inte magin. I "Ode to a Nightingale" är framförandet lite övertänt och resultatet blir lustigt nog oengagerat.

Men i övrigt älskar jag faktiskt den här knäppa idén att köra 1800-talet rakt genom 2021. Hur Marianne Faithfulls röst tar kommandot och navigerar mig över ett ljudande känslohav. Det är bara att flyta med.