RECENSION – TV

Recension: Squid game på Netflix

1:42 min
  • Sydkoreanska ”Squid game” har blivit Netflix största succé någonsin när det gäller tittare.
  • Serien – som handlar om ett spel där den som förlorar dödas – har gett upphov till en ström av memes på nätet och till och med fått fler att vilja lära sig koreanska. 
  • Anna Rosenström ser en serie som påminner om såväl ”Hunger games” och ”Battle royale”, men som är både sorglig och spännande.
Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: Squid game
Regi: Hwang Dong-hyuk
Skådespelare: Lee Jung-jae, Park Hae-soo med flera
Betyg: 3 av 5

Gi-Hun är en spelberoende och djupt skuldsatt chaufför som bor hemma hos morsan. Men så får han ett erbjudande om att delta i ett spel. Med hundratals andra låses han in för att tävla i en rad barnlekar där vinnaren får en förmögenhet men förlorarna dödas.

Det blir en blodig historia där kontrasten mellan de vanligtvis harmlösa skolgårdslekarna och det brutala våldet blir både obehaglig och effektfull.

Det tar lite tid innan man börjar engagera sig, första avsnitten är bitvis sega, och av någon anledning envisas man med övertydliga tillbakablickar som skriver tittaren på näsan. Är man som jag inte så van vid koreansk film så är också skådespeleriet väl teatraliskt.

Men hälften in börjar det bränna till på allvar, när de som nu blivit vänner ställs mot varann i en fatal omgång kula. Det är fruktansvärt sorgligt och bra.

Det är tydligt att Squid game vill komma med politiska poänger om jämlikhet och kapitalism. Och den innehåller en del moraliska dilemman som får en att fundera.

Banbrytande är den knappast, liknande upplägg har synts i både "Hunger Games" och japanska "Battle Royale". Men nog är den riktigt spännande.