FILM

Recension: "The man who sold his skin” är bländande mörk satir

2:19 min
  • Konstvärldens cynism möter det syriska inbördeskrigets mänskliga konsekvenser i dubbelaktuella filmen "The man who sold his skin”.
  • På söndag kan den vinna en Oscar för "bästa internationella film" och i dag har den svensk biopremiär.
  • Kulturnytts filmkritiker Felicia Frithiof har sett en bländande mörk satir.
Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: The man who sold his skin
Regissör: Kaouther Ben Hania
Manus: Kaouther Ben Hania
Skådespelare: Dea Liane, Koen De Bouw, Monica Bellucci, Rupert Wynne-James, Yahya Mahayni m.fl.
Genre: Drama
Distributör: Folkets bio
Betyg: 4 av 5

”Ibland tror jag att jag är Mefistofeles.”

Redan när den syriska flyktingen Sam möter en belgisk konstnär på en vernissage i Beirut kan vi ana att han skriver under på mer än han räknat med när han lånar ut sin ryggtavla för en tatuering av ett Schengenvisum. Det är kärleken och desperationen som driver Sam till att acceptera att bli ett konstverk för chansen att få komma till Europa.

Det här är en mörk satir om konstvärlden, komplett med skurkaktiga diplomater, skrupelfria konstsamlare, lismande journalister och Monica Belucci i rollen som en sorts konstvärldens dealbroker.

Regissören Kaouther Ben Hania lär vara trött på liknelsen, men det kan inte hjälpas: tänk dig Ruben Östlunds "The Square" och skruva ner belysningen några varv till. Här är det både mörkare och varmare. Och det är Sam, fint spelad av Yahya Mahayni, som är filmens bultande hjärta och som också räddar den från att slå över i övertydlig pekoral.

Det finns bildrutor och kompositioner som tar andan ur mig. Skönheten bländar som starkast i filmens smärtpunkter. En tavelhängning, en fladdrande morgonrock, och en tatueringsscen vars bild- och ljudspråk förvandlar Sam till en veritabel Kristusgestalt. Jag blir som betraktare helt medskyldig.