RECENSION – TV

Recension: Tredje säsongen av Succession på HBO

1:36 min
  • Nu drar den tredje – men troligen inte sista – akten i den amerikanska familjesagan ”Succession” igång.
  • Serien handlar om vem av barnen som ska ta över mediekonglomeratet efter den åldrade miljardären Logan Roy.
  • Kulturnytts kritiker Emma Engström ser en lysande serie fullbordas i en mörk säsong där huvudpersonerna tvingas att bekänna färg.
Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: Succession, säsong 3
Serieskapare: Jesse Armstrong
I rollerna: Brian Cox, Jeremy Strong, Kieran Culkin, Sarah Snook, Alan Ruck, med flera
Visas: HBO Nordic
Betyg: 5 av 5

”Äta? Här äts ingenting, vi lever på saliv och adrenalin”, domderar patriarken Logan Roy.

Det hörs vapenskrammel i familjen Roy och nu ska knivarna slipas och styrkorna konsolideras. På ena sidan sonen Kendall, som i slutet av säsong två gjorde sitt mest riskabla försök att sno kronan från sin pappa. På den andra, pappa Logan, en dinosaurie i mediebranschen som biter sig fast i vd-stolen av pur sadism.

Frågan för tredje säsongen är alltså vems sida syskonen Shiv, Roman och Connor ska välja: faderns eller broderns – och till priset av vad?

Masochistiska tittare som följt den dysfunktionella familjen och älskat varje sekund, får ännu mer att mysrysa till. Vi känner igen den hjärtlösa jargongen och privatflygen som kan dra till Sarajevo på ett infall, men får också lite nytt, som en loj Alexander Skarsgård som techföretagare.

Gång på gång har familjen Roy grusat illusionerna om att där uppe i toppen, där styr meritokratin. De är bara födda med guldsked i mun: Lika fåfänga som inkompetenta när det väl gäller. Samtidigt har vi lidit med dem, för som i alla tragedier är det individen som hamnar i kläm när maktens hjul maler på.

Allt detta ställs på sin spets i säsongens kanske bästa avsnitt, det sjunde. Där dras seriens mediesatiriska stråk till sin logiska konsekvens. Man kan trots allt inte känna mänsklig samhörighet med ett meme, inte bli kramad av en populärkulturell referens.

Det är storartad berättarkonst som ger ytterligare lager till en mästerlig serie.