RECENSION – FILM

Recension: Uppdaterad ”Berlin Alexanderplatz” skildrar vår tids proletariat

1:58 min
  • Filmen ”Berlin Alexanderplatz” är en spegling av Alfred Döblins roman från 1929 som utspelar sig i arbetarklassmiljö
  • Men i regissörens nutida version är lönearbetaren Franz Biberkopf utbytt mot den papperslösa flyktingen Francis som tvingas till nästintill slavarbete på ett underjordiskt bygge.
  • Kulturnytts recensent tycker att det är ett vådligt försök att översätta romanen till nutid, men överraskas av att filmen står helt på egna ben och till och med lyckas sätta bokens huvudkaraktär Franz Biberkopf i vår tids proletariat, nästan ett hundra år senare.
Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: Berlin Alexanderplatz
Regi: Burhan Qurbani
Medverkande: Welket Bungué, Albrecht Schuch, Jella Haase, Joachim Król Król
Premiär: 12 maj, bio

Tre gånger kommer ni få se Francis falla. Till sist kommer ni få se hur den här staden har sönder honom, får vi veta.

Franz Biberkopf – huvudkaraktären i Alfred Döblins roman ”Berlin Alexanderplatz” från 1929 – heter nu Francis.

Han är en flykting från Guinea Bissau som spolas upp på den europeiska kontinenten. Han hamnar i en av helvetets förgårdar i form av ett underjordiskt bygge i Berlin där immigranter mer eller mindre slavarbetar under vidriga förhållanden.

Det kan ju låta som en rätt plikstkyldig uppdatering av Döblins romanbild av Weimarrepubliken, det tyska nittonhundratjugotalets lindrigt sagt skakiga demokratibygge, fattigdom och desperation.

Sånt blir sällan eller aldrig bra.

Men här är idén helt och hållet regissören Burhan Qurbanis. Han ville göra en film om de afrikanska immigranter han såg varje dag i parken Hasenheide i Berlin. Och han insåg att Döblins förlaga passade perfekt.

Han använder sig av ett nattligt, men ändå bjärt kulört och expressivt bildberättande och han har inte minst fullständigt briljanta skådespelare där framförallt Albrech Schuch tolkning av Reinhold är oförglömligt. Med små knixiga ryck i kroppen, en vriden hand på höften en säckig hållning och ett synnerligen opålitligt leende briljerar Schuch ibland på gränsen till överspel.

Rolltolkningarna och bildspråket, musiken och dialogen, allt gör den nya Berlin Alexanderpltaz till ett måste, en film som står helt på egna ben och till och med lyckas sätta Franz Biberkopf i vår tids proletariat, nästan ett hundra år senare.