RECENSION - FILM

Recension: Utvandrarna med Lisa Carlehed och Gustaf Skarsgård

1:51 min
  • Vilhelm Mobergs böcker om Kristina och Karl-Oskar har blivit film, musikal, teater och nu film igen.

  • Regissören bakom filmen "Utvandrarna" är norske Erik Poppe, och i rollerna ser vi Lisa Carlehed och Gustaf Skarsgård.

  • Kulturnytts filmkritiker Emma Engström ser en film som förenklar där den kunde ha fördjupat.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: Utvandrarna
Regi: Erik Poppe
I rollerna: Lisa Carlehed, Gustaf Skarsgård, Tove Lo, Sofia Helin
Ses: på bio
Betyg: 2 av 5

I en tid där en roman blir tio timslånga avsnitt i en tv-serie, väljer teamet bakom nyinspelningen av Utvandrarna att trycka ihop fyra romaner i en långfilm.

Det givna 2021 hade annars varit att satsa på ett ambitiös svensk nybyggarberättelse i flera säsonger, för att fördjupa sig i de småländska byborna Ulrika, Danjel, Karl-Oskar, Kristina och Roberts livsöden. Och 1800-talets Sverige.

Nu har vi fått en två och en halv timma lång film som offrar mycket på vägen. Det kollektiv som i Mobergs berättelse tillsammans vågar ta steget och lämna byn, skalas ner till kärnfamiljen Karl-Oskar och Kristina.

Därmed suddas ett av originalberättelsens grundteman ut, alltså vad som händer när individer som är fostrade i ett kollektivistiskt samhälle börjar drömma individualistiska drömmar om självförverkligande.

Karl-Oskars bror Robert, som är en central figur i det temat är helt borta, likaså Kristinas morbror Danjel och hans fru, som förföljs för sin tro i Sverige. Och med det hamnar ytterligare ett tema i bakgrunden. Det var inte bara svälten, utan staten och kyrkans styrning av individen, som fick många att emigrera till Amerika.

Jag är tveksam till lösningen att gång på gång klippa mellan Kristina på vagnen till båten, och minnesbilder från livet på gården. Det gör att berättelsen inte kommer igång förrän familjen kliver ombord. Tyvärr är också vägen västerut kantad av en malande inre monolog som inte litar på att publiken kan tänka egna tankar om det den ser.

Men Utvandrarna lyckas med en avgörande sak. Den tar Kristinas perspektiv och ger henne en egen röst, där hon i Jan Troells filmer mest fick kvida missnöjt. Gestaltningen av hur hon slits mellan den gamla världens stränghet och nya lojaliteter är filmens flämtande värmekälla.