Sam Mendes "Empire of Light": En tröstfilm för romantiker och psykiskt sköra

• Sam Mendes är teaterregissören som inledde sin filmkarriär med ”American Beauty” 1999. Han hyllades även för förortsdramat "Revolutionary Road", som byggde på en roman av Richard Yates. Han har även regisserat Bondfilmerna "Skyfall" och Spectre".

• Den nya filmen "Empire of Light" är ett romantiskt drama med självbiografisk botten. Om psykisk sjukdom och biografens betydelse, med Olivia Colman i huvudrollen.

• Kulturnytts kritiker har sett en storslaget havsvacker tröstfilm för biografromantiker och psykiskt sköra.

Titel: Empire of light
Manus och regi: Sam Mendes
Medverkande: Olivia Colman, Micheal Ward, Colin Firth m.fl.
Genre: Drama
Betyg: 4 av 5

Olivia Colmans ansikte är blekt och liksom skälvande i Sam Mendes film ”Empire of Light”. Hon spelar den psykiskt sköra biografvaktmästaren Hilary och hon sitter där, i den tomma foajén, fylld av skam. Dagen innan har hon klädd i turkosblå glitterklänning, i ett maniskt skov, kraschat in på galapremiären av ”Chariots of fire” (Triumfens ögonblick).

Det är tidigt 1980-tal. Hela småstadseliten i den engelska kuststaden har samlats på ortens nyrenoverade biograf för att mingla och bevittna den gamla premiärbiografens återuppståndelse.

Även Hilary behöver renoveras efter en period på psyket, bit för bit har hon återerövrat normaliteten, skojar lite med popcornförsäljaren, byter några ord med biografmaskinisten, och förälskar sig i den unge Stephen. Han som drömmer om att bli arkitekt och parerar traktens skinheads och övriga rasister, som om de vore grynnor på ett sjökort.

Tillsammans åker de dubbeldäckare till havet. Hennes äldre hand i hans unga, vackra.

Olivia Colman har i intervjuer klagat på filmens slutliga klippning, att sexscenerna kom med. Jag förstår henne, de hade inte behövts. I världens mest sensuella film ”In the mood for love” klippte Wong Kar-Wai bort nakenrubbet och behöll spänningen. Ändå tycker jag väldigt mycket om Sam Mendes saga. En storslaget havsvacker tröstfilm för biografromantiker och psykiskt sköra.