Ekot på plats

Svälten breder ut sig i krigets Jemen

2:18 min
  • Undernäringen och svälten i spåren av kriget i Jemen har under början av året ökat ytterligare.
  • FN kallar nu Jemen för den farligaste platsen på jorden för ett barn.
  • Vår korrespondent har rest långt ut på den jemenitiska landsbygden där situationen för barnen är direkt livshotande.

Det prasslar när det guldfärgade folieomslaget runt lilla Sama öppnas. Hon är bara skinn och ben och har missfärgningar av svälten.

Hon får dropp och har en för stor syrgasmask. Hon är snart två månader gammal och väger 1,5 kilo. Varje timme är en kamp för att leva. Hennes tvillingsyster förlorade nyss den kampen.

Hon är ett ungt offer för kriget och blockaden mot Jemen som lämnat miljontals människor hungriga och beroende av hjälp. Hennes mormor, Hamadia Mohammed, säger att de inte kan äta varje dag.

– Vi har inte riktig mat eller grönsaker. Vi äter ris och vete om vi ens får tag på mat, säger hon.

– När vi inte har mat måste vi bara ha tålamod, vad kan vi göra?

Det är en levande mardröm för miljontals barn här. Två miljoner behöver behandling för undernäring, 400 000 är så svårt undernärda att de när som helt riskerar att dö. Och läget förvärras hela tiden.

Varför? Kriget så klart. Och Saudialliansens blockad som gör att hamnar och luftrum kontrolleras av koalitionen. Mycket lite varor och förnödenheter släpps in – hittills i år inte ett enda oljefartyg. Det leder till att förnödenheter inte kan transporteras, sjukhusens dieselaggregat stannar och hela ekonomin störtdyker.

Här på kliniken för livshotande undernärda barn i Abs i västra Jemen är alla bäddar upptagna. Alla barn som är inlagda här, för en kamp för att överleva.
Det luktar ammoniak. Det dammar sand och en ödla ilar kvickt under en brits.

Men det märker inte niomånadersflickan som väger 4 kilo, eller den lilla pojken, så undernärd att han får kämpa för varje andetag. Huvudet ser onaturligt stort ut på den lilla kroppen. Så många öden, så många barn, så lite hopp.

Naim Amad är sju månader. Hennes stora ögon stirrar tomt, magen är uppsvullen. Armarna är magra med flikig hud – som fågelben. Hon suger på ena tummen. Hennes mamma är förtvivlad.

– Vi har inte ens råd med mjölk. Det är det vi måste köpa om vi får pengar, vad kan vi göra? frågar hon.

– Vi mår bra om våra barn mår bra. De är viktigast. Men nu mår de inte bra, vi behöver hjälp! säger mamman.

Men hjälpen får hon vänta på. Om barnen skrivs ut är det till samma kamp för mat och överlevnad igen.

Det här är ett krig där barnen betalar det högsta priset.