Svårt för etiopiska flyktingar i norra Kenya

4:49 min
  • Kriget i Etiopien har nu pågått i tretton månader och inget slut på striderna finns i sikte. Tiotusentals har flytt till grannländerna.

  • Vår korrespondent Richard Myrenberg mötte flyktingar som tagit sig till norra Kenya där de beskriver ett mycket hårt liv, nu än värre på grund av torkan.

  • Cirka 250 hushåll är det som flydde till Kenya där de nu får klara sig utan hjälp från varken Kenya eller internationella organisationer.

Fatuma är 26 år och bor ytterst enkelt i en hydda av kvistar och grenar. Bara hälften av taket är täckt med regnskydd, resten ligger öppet för vind och väder.

Här bor hon med sina fyra barn och man sedan fem månader tillbaka. De flydde från Oromia-regionen hit till den kenyanska sidan av gränsen när etiopiska militärer dödade en man i deras by inne i Etiopien:

– Vi såg hur de band upp honom och bara sköt honom inför våra ögon. Vi var helt chockade. De hotade oss och sa att snart skulle de komma tillbaka och döda flera män, säger hon.

Nästan hela hennes by valde då att genast ta det de kunde få med sig, inklusive boskapen som de lever av, och bege sig hit. En vandring som tog drygt ett dygn.

Ingen vet exakt hur många som flytt hit till gränsområdet, med flyktingarna är samlade i tre enkla byar och en del jag pratar med säger att det handlar om 250 hushåll totalt här, kanske är de några tusen.

För drygt ett år sedan mötte jag flyktingar från Tigray som hade tagit sig över gränsen till Sudan, de berättade också hemska historier om död och våld. Omkring 60 000 har flytt striderna i Etiopien, troligen fler. Där i Sudan var det också ytterst enkelt i flyktinglägret, men de fick hjälp från FN-organisationer. Det får inte flyktingarna som tagit sig hit till i norra Kenya.

– Livet är svårt här. Vi är helt beroende av djuren och barnen överlever från vad de kan ge. Men nu har vi en svår torka här, vi har varit tvungna att slakta många djur vilket gör att vi inte längre har mjölk till barnen. Många har blivit sjuka här, men vi har ingen tillgång till varken medicin eller sjukvård, säger hon. En sjuårig pojke dog här nyligen, om vi hade haft tillgång till medicin kanske hans liva hade gått att rädda. Så är livet här, många utmaningar, säger hon.

48-årige Mollu sitter en bit bort i skuggan av ett stort träd. Han var också med den där dagen då etiopiska soldater dödade en ung man i deras by, och är fortfarande skakad:

– Det var en helt vanlig ung man med framtiden för sig, som precis hade fått ett barn dessutom. Även om någon skulle ha gjort något fel, så är det ju nåt som ska gå igenom domstolar, inte som här, bara döda någon inför hela byn. De dödade honom utan att förklara varför, säger Mollu.

– Livet har förändrats så mycket till det sämre här, säger han. Efter flykten var det som att börja om från noll igen. När vi kom hit så var det regnperiod, vi hade inget tak över huvudet, barnen led verkligen, många av dem fick malaria. Och nu är vi inne i en svår torrperiod. Utan att få hjälp utifrån, säger han.

Kriget i Etiopien har böljat fram och tillbaka. För någon månad sedan såg det ut som att tigreanska väpnade styrkor i allians med Oromo Liberation Army var nära att belägra huvudstaden Addis Abeba. Men nu har situationen vänt och regeringsarmén, förstärkt med nya väpnade drönare, har det militära initiativet. En situation som gör det omöjligt för folket här att ens överväga att återvända till Etiopien.

Fyrabarnsmamman Fatuma ser dystert på framtiden:

– Jag har helt tappat hoppet, säger hon. Läget har blivit värre i byn vi flydde ifrån, hela situationen i Etiopien bara blivit sämre. Och här, ja, det är inte lätt. Vi trodde att vi skulle få lite stöd från den kenyanska regeringen, men vi har inte sett nåt ännu. Vi har inte fått något stöd från varken Kenya eller några internationella organisationer.