Flera varningar om bristande pandemiberedskap

Riksrevisionen 2008: 
”Riksrevisionen bedömer att de kommuner som undersökts i granskningen har en bristfällig förmåga att hantera en pandemi.”

Läkemedelsutredningen 2013:
”Av enkätsvaren framkommer att inget landsting gör någon planering för kommunernas behov”

Socialstyrelsens Risk- och sårbarhetsanalys 2018:
”leveranser till hälso- och sjukvården sker just in time.(…) Sverige har i princip ingen tillverkning av förbrukningsmateriel vilket ger ett stort importberoende och en sårbarhet för hälso- och sjukvården.

Risk- och förmågebedömning, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap 2019:
”MSB:s samlade bedömning är att Sveriges förmåga att motstå och hantera kriser och krig är eftersatt.”

Det är statliga utredningar, rapporter och myndighetsanalyser som under både nuvarande och tidigare regeringar pekat på brister i Sveriges beredskap som riskerar att få allvarliga konsekvenser om Sverige skulle drabbas av exempelvis en pandemi.

Till exempel konstaterade Riksrevisionen redan 2008 att kommunerna skulle få en central roll vid en pandemi, samtidigt som de bedömdes ha bristande förmåga att hantera en pandemi.

Rapporten pekade på en otydlighet i gränsdragningen mellan kommuner och regioner (dåvarande landsting), samt en oro hos kommuner att ”landstingen kommer att vältra över belastningen på kommunerna genom att hemförlova patienter innan de är medicinskt färdigbehandlade”.

Myndigheten skrev också att ”en viktig anledning till att landstingens förmåga bedöms vara bättre än kommunernas är att landstingen har smittskyddsläkarna knutna till sig på ett sätt som inte kommunerna har.”

Efter det har ett antal rapporter fortsatt att lyfta fram sårbarheter i kommunernas, och äldreomsorgens, krisberedskap.

Det handlar bland annat om att hygienrutiner behöver stärkas och att kommunerna behöver en kompetenshöjning gällande smittskydd.

Ändå kunde Ekot i slutet av maj förra året rapportera att kommunerna delvis glömdes bort, eller prioriterades ner, i början av pandemin. Något som kan ha kostat liv, enligt bland annat smittskyddsläkare.

Även Coronakommissionen har senare lyft fram att äldreomsorgen inledningsvis inte prioriterades tillräckligt.

Borde mer fokus ha lagts på att stötta kommunernas arbete initialt under pandemin, med tanke på alla rapporter som lyft just kommunernas viktiga roll under pandemin, och när samtidigt sårbarheter och knappa resurser inom äldreomsorgen varit känt sedan tidigare?

– Ja, jag vet inte riktigt hur jag ska svara. Det är klart att det finns rapporter, jag kan absolut inte överblicka de rapporter du nu nämner, hur gamla de är och exakt vad det står, säger socialminister Lena Hallengren.

– Men jag kan svara för sedan 2014 när den här regeringen tillträdde så har vi arbetat med att öka resurserna till kommuner och regioner, och vi har satt igång ett arbete med att stärka civilförsvaret och beredskapen.

Ett annat problem som uppstått under pandemin gäller testningen. I vissa delar av landet var labbkapaciteten initialt en flaskhals för bredare testning, och Folkhälsomyndigheten hade inte mandat att beordra de regionala kliniska mikrobiologiska laboratorierna att tidigt ställa om för att kunna analysera coronatester.

Drygt ett år före coronapandemin hade MSB presenterat en beredskapsanalys för regeringen som under rubriken Sårbarheter påpekat just att ”Folkhälsomyndigheten har begränsade legala möjligheter att planera och leda smittskyddet utifrån nationella behov på grund av regionernas självstyre.”

Redan 2009, innan Folkhälsomyndigheten bildats, skrev Smittskyddsutredningen att det behövdes ”en tydlig nationell aktör som har mandat att agera” gällande Sveriges laboratorieverksamhet.

I början av pandemin rådde också akut brist på skyddsutrustning.

Socialminister Lena Hallengren har i en KU-utfrågning påpekat att det var kommunernas och regionernas ansvar att ha lager för skyddsutrustning och ”att det inte skulle räcka några veckor ens, jag tror inte att någon förutsåg det.”

Men i läkemedelsutredningen från 2013 uppger flera landsting att man är ”beroende av leveranser av läkemedel och förbrukningsmateriel flera gånger i veckan” samt att ”inget landsting gör någon planering för kommunernas behov”.

Även i flera rapporter från 2018 är det tydligt att hälso- och sjukvården saknar någon större lagerhållning och är beroende av regelbundna leveranser.

Socialminister Lena Hallengren, igen:

– När jag säger att man har lagerhållning så är uppfattningen att man har lager. Det är ju inte så att man inte kan bedriva sin verksamhet generellt, men man behöver säkra upp sina lager och att se över hur ska lagren se ut, hur omfattande ska de vara.

Men det stämmer ju inte att ingen förutsett att lagerhållningen inte skulle räcka ens i några veckor, tvärt om var det information som fanns tillgänglig också för dig?

– Nej, men jag har inget annat svar. Det är ju inte så att man har inga lager och inget räcker, utan frågan handlar naturligtvis många gånger om vilken lagerhållning är det, och vad är det som ska räcka.

Flera av de utredningar och analyser som Ekot gått igenom har också efterlyst tydligare gemensamma mål och krav kring vilken beredskap som kommuner och regioner ska upprätthålla.

Men socialminister Lena Hallengren säger att regeringen redan innan pandemin arbetat för att stärka beredskapen, och när det gäller pandemin specifikt tycker hon att det främst är Coronakommissionen som ska svara på om regeringen borde ha agerat annorlunda.

– De utvärderar hela samhällets hanterande av den här krisen, såväl regeringens som kommuner, regioner och myndigheter. De ska försöka ge en allsidig bild, så jag tycker att det kanske är de som får ge ett bättre svar på den frågan.

Hade vissa åtgärder under pandemin kunnat vidtas snabbare om exempelvis nationella myndigheter hade haft tydligare mandat på bekostnad av självstyret och ansvarsprincipen, exempelvis gällande labbkapacitet eller skyddsutrustning?

– Det är nästan en omöjlig fråga att svara på. Men Folkhälsomyndigheten fick också ganska snabbt ett uppdrag att upphandla extern labbkapacitet. Därför att hälso- och sjukvården måste i grunden sitta på en kapacitet att testa och analysera, därför att det är deras uppgift, säger socialminister Lena Hallengren.

Lyssna på den längre granskningen:
Vem tar ansvar för Sverige i kris?

Emelie Rosén
emelie.rosen@sverigesradio.se