RECENSION – OPERA

Recension: Vadstenaakademiens opera ”Zebran”

3:37 min
  • Operan handlar om kärleken mellan två män som älskar varandra i ett land där det är förbjudet - den ena kan fly, den andra blir fängslad.
  • VadstenaAkademiens "Zebran" är skriven av en Sveriges betydande tonsättare i mellangenerationen: Tebogo Monnakgotla.
  • Vår kritiker Per Feltzin har sett en opera som visar sorg - ett hårt stycke sorg.
Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Opera: Zebran
Tonsättare: Tebogo Monnakgotla
Plats: Vadstenaakademien - slottet
Spelperiod: Till 11 augusti 2021
Libretto: Kerstin Perski
Regissör: Deda Cristina Colonna
Musikalisk ledare: Emil Eliasson
Scenografi/Kostym: Bente Rolandsdotter
Mask: Anne-Charlotte Reinhold
Ljus: Susanna Hedin, Lumination of Sweden
Sångsolister: Georg Källström, Luthando Qave, Agnes Auer, Karin Osbeck, Emma Johansson och Pascal Zurek.
Orkester – konsertmästare: Filip Gloria


Det är en tuff opera, skickligt hård. Skuren i ett enda stycke.

Grundhistorien i ”Zebran” gäller ett svenskt par som hjälper en god vän att få sin man befriad från en fängelse i hans hemland för att de ska kunna återförenas.

Men Zebran berättar också om kärlek när den är som mest omöjlig, om förväntningarna inför en återförening, om flyktingar, om hur stor tacksamhet man kan inhösta om man varit en god person och hjälpt en medmänniska, om långa och korta förhållanden och om homosexualitet och heterosexualitet.

Den är alltså inte endimensionell utan komplicerar; fördjupar.

Och därtill Tebojo Monnakgotlas musik där de sex rollerna hela tiden sömlöst går från enstaka egna sjungna rader till arior, duetter, tersetter och till och med sextetter. Jag kan sakna en och annan lyrisk minut där Monnakgotlas rika orkesterklang leder fram till stillsam melodi. Men det är skickligt skrivet, skickligt framfört av sångarna och inte minst tolvmannaorkestern under ledning av Emil Eliasson.

Men självfallet är det de två huvudrollsinnehavarna som står för laddningen och desperationen. Tenoren Georg Källström och barytonen Luthando Qave.

Det är inte helt lätt att gestalta den stormande kärleken - och när den bara tar slut. Eller när hoppet är oändligt stort – och när förhoppningar smulas sönder. Allt på bara två timmar. Men Kerstin Perskis libretto berättar med tvära kast: Slutet först, sedan instick med minnen plus den raka berättelsen. Deda Cristina Colonnas regi följer det och det gör att förtvivlan verkligen står sida vid sida med hoppet.

Så Zebran är en opera som visar sorg. Ett hårt stycke sorg.

Opera i P2 sänder ”Zebran” 21 augusti och man kan höra den under 30 dagar.