Vänsterradikal president möter starkt motstånd från eliten i Lima

8:33 min
  • Peru har fått en för landet osannolik president, en bonde och grundskollärare från landsbygden.
  • Pedro Castillo är lika hatad av huvudstadens politiska och ekonomiska elit, som han är dyrkad av den stora bondebefolkningen utanför Lima.
  • I Lima är polariseringen tydlig, mellan de som fruktar en annalkande vänsterdiktatur och de som tror att landet till slut kommer att lämna underutvecklingen.

Det är en mulen dag i det solfattiga Lima men det är varmt. På centrala torget Plaza Mayor, sitter en grupp män vid fontänen och diskuterar om vaccinerna mot covid är bra eller dåliga. En annan grupp lite längre bort debatterar utbildningspolitiken, en tredje grupp lyssnar på argument för och emot en ny konstitution.

Vilken levande demokrati, tänker jag, som inte sett nått liknande här i regionen förut, demokrati för vissa i alla fall. Alla grupperna består enbart av män, kvinnorna håller sig undan.

Jag går fram till den grupp som diskuterar en ny konstitution. Det var ett löfte från den nyvalde presidenten Pedro Castillo, som menar att den nuvarande grundlagen är till för de rika, för storföretagen, för de multinationella bolagen som tjänar pengar på de peruanska gruvorna. Och det är precis det argumentet jag hör från småbutiksägaren från Piura i nordvästra Peru Guillermo Futuri, en av dem här på torget som ivrigast försvarar Castillos förslag.

 – Den grundlag vi har idag, den skyddar storföretagen, därför vill vi ha en ny, säger den 48-årige Futuri. Gruvbolagen till exempel, tar över 80 procent av vinsten och lämnar bara 20 procent till oss. Men det är ju våra rikedomar och till råga på allt, de förstör miljön, de dödar våra djur och vår natur, säger Guillermo Futuri.

Jag nämner för Futuri att en del peruaner är rädda att Castillo föreslagit en ny konstitution för att föreviga sig vid makten.

– Det är lögn, svarar han, det där en lögn från högern, Castillo kommer att styra i fem år sen måste vi välja en ny.

Guillermo Futuri tillhör den ena halvan av Peru, de som röstade för nåt nytt och obekant, en vänsterradikal politik i ett land som i decennier istället testat liberalismen som recept och som enligt dem är orsaken till att var tredje peruan lever i  fattigdom.

På den andra sidan finns den andra hälften peruaner, de som antingen föredrar en liberal marknadsekonomi eller de som helt enkelt är rädda för att Pedro Castillo är en kommunist som vill ta deras egendom och som kommer att leda landet till avgrunden.

– Mitt största bekymmer är det vi redan kan se, en ekonomisk tillbakagång orsakad av att våra politiska ledare inte kan garantera stabilitet för affärerna, säger Alfredo Quevedo, revisor från ett medelklassområde i Lima. Men det värsta som kan hända, är att demokratin går förlorad. Det kan gå som i Venezuela eller Kuba, säger han

Alfredo Quevedo pekar på två av förslagen som Pedro Castillo har och som han menar är en kopia av Hugo Chavez strategi för att behålla makten i Venezuela, en församling som skriver en ny grundlag och sen en ny konstitution.

Om landet utvecklar sig i auktoritär riktning fruktar Alfredo Quiroga att han och hans familj kan tvingas att emigrera och kanske få gå igenom det många migranter har upplevt, sämre jobb och rasism i mottagarlandet.

För bara ett halvår sen hade ingen kunnat föreställa sig att det strängt socialt hierarkiska och elitistiska Peru skulle ledas av en grundskollärare från landsbygden, uppvuxen med två fattiga föräldrar som aldrig lärde sig att läsa eller skriva.

Dagen Pedro Castillo skulle få flest röster i den första valomgången i april, gick han upp tidigt som vanligt och gick barfota i brun poncho och en vit halmhatt nerför berget för att mjölka familjens kossor. Det var ingen propagandatrick, det var hans vardag.

Castillo skulle få 19 procent av rösterna. Andraplatsen skulle gå till Keiko Fujimori, dotter till diktator Alberto Fujimori som styrde landet med järnhand under 1990-talet och som idag sitter i fängelse dömd bland annat för korruption och brott mot de mänskliga rättigheterna.

Keiko Fujimori fick 13 procent av rösterna. Därmed var det hon som skulle möta Castillo i den andra valomgången 6 juni.

Kontrasten mot Pedro  Castillo kunde inte ha varit större. Keiko Fujimori, från den peruanska samhällseliten, skolad och uppfostrad i den urbana miljön bland rika affärsmän och högt uppsatta politiker mötte den barfota läraren från landet, vars enda kända politiska merit var att leda en framgångsrik lärarstrejk 2017.

Hela Limas elit, storföretagen, kyrkan och konservativa och liberala högerpartier ställde sig bakom Keiko Fujimori för att, som de sa, stoppa kommunismen. Bönderna, lärarna, facken och den politiska vänstern ställde sig bakom Pedro Castillo, som dock fick tona ner flera av sina mest radikala vallöften från första valomgången, för att få stöd från mer moderata vänsterkrafter.

I den andra valomgången, den mest spännande i modern tid i Peru, enligt flera statsvetare, tycktes land stå mot stad, folk mot elit, fattig mot rik, vänster mot höger. Valresultatet blev så knappt som det kunde bli. Castillo fick 50,1 procent, Keiko Fujimori 49,9. Trots Keikos försök att få valet ogiltigförklarat, blev det grundskolläraren Pedro Castillo som till slut klev in i presidentpalatset, iklädd sin vita halmhatt den 28 juli.

Statsvetaren Oscar Vidarte, från Lima, tror att radikala krafter på båda sidorna har fel om Castillo. Presidenten är inte så radikal som många tror, även om han under sin fackliga tid skapade band till vänsterradikala krafter.

– Det är just Pedro Castillos moderata hållning i ett mycket polariserat politiskt landskap som gör att landet befinner sig i ett konstigt läge just nu, säger Oscar Vidarte. Ovissheten om vad som kommer att hända är total, säger han.

Men den peruanska högern tar inga risker, den går i direkt konfrontation mot presidenten och kommer att försöka avsätta honom. Men småbutiksägaren från norra Peru, Guillermo Futuri, är övertygad om att fem år med Pedro Castillo kommer att ge landet tillväxt och större jämlikhet.

På den andra sidan, ser Alfredo Quevedo en ny elit som kommer att försöka klamra sig fast vid makten.

– De fattiga kommer att förbli fattiga, de rika kommer att vara de som har varit fattiga och som nu har tagit makten, säger han.