Vardagen med de ökande bränderna i Kalifornien

7:56 min
  • Kan man vänja sig vid återkommande eldsvådor och skogsbränder? Ja, det är frågan som många ställer sig i Kalifornien där bränderna ute i naturen börjar allt tidigare på året.
  • Man beräknar att brandsäsongen förlängts med 75 dagar jämfört med för tio år sedan, efter en långvarig torka och allt högre temperaturer.
  • Vår USA-korrespondent har besökt vindistriktet Sonoma, norr om San Fransisco. Ett välbärgat och idylliskt område där telefonerna redan börjat surra med varningar om annalkande bränder.

– Det var i oktober 2017 som allt förändrades, säger Amy Petersen. Det var då som bränderna kom till Sonoma. Ett undantagsfall trodde man. Och pratade om det efteråt som det värsta som hade hänt i det lilla samhället.
 
– Men det bara fortsatte. Bränderna kom tillbaka 2018, 2019 och 2020. Och jag var tvungen att evakuera och lämna mitt hem 13 gånger i fjol, och det var ändå något som jag aldrig behövt göra före 2017.

Amy Petersen har erbjudit sig att guida mig på en liten rundtur på temat bränder, i det annars så idylliska Sonoma, där vingård efter vingård breder ut sig. Så framgångsrik är vinindustrin här att man man nästan kan börja tala om en monokultur inom jordbruket.

För en månad sedan flyttade Amy ifrån det där utsatta huset som hon varit tvungen att evakuera gång på gång. Så, frågar jag lite försiktigt, när var du tvungen att evakuera senast då. I onsdags, svarar hon.

– Det började med att jag fick huvudvärk, sen började jag hosta och nysa. Och sen tyckte jag att det luktade rök. Och när jag tittade på telefonen så hade det kommit en varning om en brand i närheten.

Vindriktningen gjorde att Amys lägenhet nästan hann rökfyllas innan hon kom iväg. Och eftersom det var två andra bränder i Sonoma som startat under samma 90-minutersperiod så tog det tid innan brandkåren kunde släcka elden, och Amy kunde återvända hem.

Amy har tagit med mig till vingården Bartholomew, en av de äldsta i Kalifornien. Hon vill visa mig deras museivinodling. Men den är bortschaktad, verkar det som. Bara en brun gräsmatta finns kvar. Och trots att det är mycket folk här som picknickar och ska vandra i skogen, så går det inte att missa hur torrt det är i markerna. Träd som redan börjat tappa löven. Gulnat gräs. Det är bara de konstbevattnade vinodlingarna som är gröna ute i landskapet. De fungerar också som ett slags barriärer mot bränderna, bevattningen gör att de oftast inte brinner. Men å andra sidan är vattenbristen ett växande problem i stora delar av Kalifornien, precis som i flera andra delstater i västra USA.

Vid den stora branden 2017 kom elden riktigt nära Amys dåvarande hem.

– Jag hade gömt mig i garderoben eftersom jag var rädd att vindarna skulle krossa fönsterna. Men ett ljud utifrån fick mig att se ut och upptäcka att elden var ända framme vid huset.  

Hon hann inte vara rädd, säger hon. Det var så overkligt alltihopa.

– Jag var förstås i chock, men det kändes som att jag var med i en film hela tiden. 

Amy trodde att hon skulle förlora allt den där kvällen. Men bara några minuter efter att hon lyckats undkomma elden, så kom brandkåren och räddade huset. Men i och med alla evakueringar så har hon förstås också tänkt en del på vad man ska ta med sig, om eller när elden kommer. Hon verkar helt ha gett upp om föremål, och det är snarare värdepapper, pass och bankkort som ligger överst på hennes lista.

2017 var hon inte förberedd, utan flydde hals över huvud och grabbade bara åt sig något i farten. Och att hon inte var ensam om det kom fram på en poesikväll i Sonoma.

En av de som uppträdde där hade intervjuat folk från stan om vad de hade tagit med sig när de var tvungna att lämna sina hem på grund av ränderna. Och ofta var det helt fel saker man plockat åt sig. Som kvinnan som hade tagit sin Romba i famnen när hon flydde sitt hem. Sin robotdammsugare.

– Jag tog med mig mina pastellkritor. De låg i en ask vid dörren. Men vad skulle jag med dem till, säger Amy och skrattar.

Statistiken på brandkåren Calfires hemsida, bådar inte gott inför den kommande sommaren i Kalifornien. Femårsgenomsnittet för bränder så här långt in på året ligger runt 1 600 stycken. I år har det redan varit mer än tusen fler bränder - drygt 2 700 fram till den sjätte juni.

Och det är nu jag börjar undra om de som bor kvar här, trots de återkommande bränderna, är katastrofavtrubbade. Hotet om en jordbävning har ju alltid funnits i bakgrunden i de här trakterna. Men när jag får träffa Amys mamma Carole verkar hon nästan föredra jordbävningar framför bränder.

– En jordbävning bara händer, en brand kan ta tid på sig, och hinner skapa mer ångest. Man kan följa den, oroa sig över vilken väg den ska ta, säger Carole. 

Men flytta funderar varken Amy eller hennes mamma på att göra. Det här är ju deras hem. Paradiset kallar de det, även om de återkommande bränderna kanske kan få en att associera i en annan riktning. Och Carole försöker förklara för mig att det handlar om att acceptera sakernas tillstånd. Njuta av tillvaron eller oroa sig i onödan. Det som sker, sker troligtvis ändå.

– Men om jag oroar mig njuter jag inte av livet, säger Carole.