Viktigt bevara kulturminnen efter Nordenskjöldsexpeditionen
Sverige borde ta ett långsiktigt ansvar i vården av de byggnader som finns kvar efter Otto Nordenskjölds antarktisexpedition i början av 1900-talet. Det menar Dag Avango, professor i historia på Luleå tekniska universitet, som ledde en forskningsexpedition till Antarktis förra året.
Vården av de byggnader som utgör Otto Nordenskjölds Antarktisexpedition har blivit en del av ett politiskt spel om området där Sverige borde ta ett större ansvar. Det är slutsatserna från forskningsprojektet CHAQ2020 som var på Antarktis förra året.
Expeditionen visar att lämningarna är hotade av klimatförändringarna, vilket publiceras i en rapport av Riksantikvarieämbetet under våren.
Dag Avango är professor i historia på Luleå tekniska universitet och ledde den svenska delen av expeditionen.
– Trots Antarktisfördraget finns anspråk på området. Olika nationer gör anspråk på olika delar av Antarktis. Just vid Antarktiska halvön gör Argentina, Chile och Storbritannien anspråk och kulturminnena ingår i de här staternas strategier för att markera sin närvaro och legitimera sina anspråk.
Det var 1901 som Otto Nordenskjöld seglade iväg på den första svenska polarexpeditionen till Antarktis. Ett tiotal vetenskapsmän var med och de blev kvar i två år, eftersom skeppet gick förlorat i isen.
1903 räddades de av ett fartyg från den argentinska marinen. Lämningarna är kulturminnesförklarade, det handlar om tre hus, ett röse och en påle. Men i stället för Sverige har det alltså varit Argentina som ända sedan 70-talet skött om byggnaderna.
I och med förra årets expedition CHAQ har Sverige tagit ett lite större ansvar. Husen har 3D-dokumenterats med detaljerade VR-filmer som underlag för framtida fortsatt forskning.
En mätstation har också satts upp så att man ska kunna följa klimatförändringarna, som har blivit ett allvarligt hot för att marken som husen står på håller på att erodera bort.
– En glaciär som skyddade kusten är borta. Vi kunde se det när vi var där och när vi jämför med hur landskapet såg ut för 30 år sedan. Det är väldigt bråttom att göra någonting.
Frågan är vad som händer med den politiska situationen i området om kulturminnena försvinner. Här menar Dag Avango att Sverige har ett ansvar.
– Ja, det skulle bidra till en ytterligare internationalisering av kulturarvsbevarandet på Antarktis. Så att kulturarvsbevarande skulle handla mer om internationellt samarbete – och mindre om att använda kulturarv för att markera nationella intressen. Det skulle vara mer i Antarktisfördragets anda.
