Vinturism på uppgång i Moldavien

7:24 min
  • Den före detta sovjetrepubliken Moldavien beskrivs ofta som Europas fattigaste land med stor utflyttning av människor som söker sig ett bättre liv.
  • Men en ekonomisk sektor som man nu satsar stort på - också internationellt - är vinindustrin. Samtidigt växer också den inhemska vinturismen.
  • Vår korrespondent Johanna Melén åkte hem till en moldavisk vinodlare som varje helg tar emot besökare i sin trädgård för att äta och dricka.

– Följ mig! Säger Tudor Aghenie och tar sig raskt ner för den smala, branta stegen som leder ner till skattkammaren, den av Tudor Aghenie egenhändigt utgrävda vinkällaren. Här finns hans livsverk samlat, täta rader liggande flaskor, från golv till tak.

Längst in i källaren, täckta av damm och med spindelväven, för känslans skull, bevarad finns flaskorna han började med, på 90-talet.

Men det var först för ett par år sedan som Tudor Aghenie och hans familj började ta emot utomstående besökare, turister, här i källaren, i huset i byn Sadova några mil nordväst om Moldaviens huvudstad Chisinau.

– Jag hade aldrig kunnat tro att någon skulle vilja komma hit, betala, titta, prova, säger Tudor Aghenie.

Han kommer direkt från vinodlingarna och avlägsnar sig en stund för att byta ut sin svettiga skjorta mot en ren.

Från det att våren börjar till en bra bit in på hösten kommer besökare varje helg för en rundtur till odlingarna, hit ner till källaren för att sedan slå sig ner vid dukat bord i familjens trädgård, äta hemlagad mat och dricka av Tudor Aghenies vin.

Tudor Aghenies fru Galja täcker ett trädgårdsbord med nystruken vit linneduk, ställer fram ett stort fat som dignar av nygrillade kycklingben, ostkuber och grönsaker. Tudor öppnar en flaska chardonnay och har snart svept två små glas. Här i de nordligare delarna av Moldavien odlas främst vita druvsorter.

– Vin ska drickas ofta, men lite i taget. Egentligen borde det säljas på apotek. Det är en bra dryck, säger Tudor Aghenie och framhåller att vinet han själv tillverkar är naturvin, utan koncerveringsmedel. Han säljer inte till affärer utan bara här hemma, direkt ur källaren.

Under sovjettiden var vinet en statsangelägenhet och här i byn arbetade nästan alla för sovchozen som levererade druvorna direkt till vinfabriken. Men många odlade också för eget bruk och Tudor Aghenie minns hur hans pappa fyllde trelitersdunkar och körde till Ryssland för att sälja. På 1980-talet när sovjetledaren Michail Gorbatjov drev igenom sin antialkoholkampanj drabbades vinindustrin i Moldavien hårt. Stora odlingsarealer skövlades.

– Alla drabbades då. Särskilt de som ville visa sig duktiga inför Moskva och som skövlade allt. De som var smartare tog bara bort de gamla planteringarna, men sparade de nya, säger Tudor Aghenie och skrockar åt minnet av hur man under den tidens fester hade saft och juice på borden men vinet under bordet.

Sedan den tiden har mycket förändrats. Inte minst synen på kvalitet. Förr, då Ryssland var den stora marknadenб var det inte lika viktigt. Till Ryssland, säger Tudor Aghenie med visst förakt i rösten, kunde man leverera vad som helst. I perioder har Ryssland bojkottat vin från Moldavien, officiellt just på grund av bristande kvalitet även om de flesta sett kopplingar till geopolitik. Som 2013 då Moldavien var på väg att skriva på ett associeringsavtal med EU. Och med en osäker rysk marknad har den moldaviska vinsektorn alltmer riktat in sig mot andra marknader, i forna Sovjetunionen men också mot EU-länderna, Asien och USA.

Förra året var ett dåligt år för den moldaviska vinindustrin, dels på grund av coronapandemin men också på grund av torka. Men för Tudor Aghenie blev det tvärtom. När moldavierna inte kunde turista utomlands reste många istället runt mellan vingårdarna här hemma och många hittade också hit, till byn Sadova.

– Särskilt trevligt är det att se att så många återkommer. Det är ju ett kvitto på att de tycker om det vi gör här, säger Tudor Aghenie.

Det är vardag i början av april när jag besöker byn Sadova. I Tudor Aghenies trädgård pågår ett ständigt arbete. En gammal vintunna i trä har fraktats hit och nu håller en grupp män på att restaurera den för att sedan inreda som en trevlig sittplats för besökare. Tudor Aghenie flänger fram och tillbaka. De anställda är säsongsarbetare, daglönare som arbetar en vecka här, än där. De flesta, säger Tudor Aghenie, är i min ålder. Vem ska utföra det tunga arbetet på fälten när de blir för gamla?

Tudor Aghenie pekar mot grannhusen. Där bor ingen, inte där heller och där är det också tomt.

– Antingen har de dött eller flyttat utomlands. Han som bodde i grannhuset därborta, han är i Spanien nu.

Vad som ska hända när också Tudor Aghenie blir för gammal vet han inte. Om barnen vill ta över hans livsverk står skrivet i stjärnorna. Han är nöjd med det han skapat nu och vill inte växa mer, bara förfina det som redan finns.

– Jag är rädd för att inte hinna annars, säger Tudor Aghenie.