Recension - TV

Wandavision är en märklig men fängslande Marvelserie

3:12 min

En av de stora tv-seriesnackisarna i början av året är Wandavision på Disney+. Märkligt och fängslande tycker Joakim Silverdal.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: Wandavision
Skapare/Manusförfattare: Jac Schaeffer
Regi: Matt Shakman
Går att se på: Disney+
Betyg: 3/5

I Wandavision har marvelhjältarna Vision och Wanda Maximoff fastnat i vad som ser ut att vara gamla amerikanska humorserier.

Joakim Silverdal du har sett de tre första avsnitten av Wandavision. Vad är det här för serie?

Ja det är det många som frågar sig därute. Men precis som  de här två Avengers-superhjältarna tycks på något vis ha fångats in i en ålderdomlig amerikansk sitcom.

Och för varje avsnitt som går, så blir humorserien mer och mer modern. Så först är serien svartvit, sen blir den i färg, skämten och stilen blir modernare och så vidare.

Det låter lite förvirrande?

Bra, då har jag gjort ett bra jobb med att förklara om det känns förvirrande, för det är det också. Det är lite av poängen att det ska vara ett mysterium som tittaren långsamt ska få lösa, men det är nog särskilt många yngre tittare som sitter och kliar sig i huvudet över hyllningarna till den amerikanska humorhistorien.

Varför har det blivit en sådan snackis då?

Det är för att den efter 23 filmer startar igång en helt ny fas av Marvels filmuniversum. Och då gör den det med en sån här märklig sitcom-serie.

Det är anmärkningsvärt, inte minst för att senaste filmen Avengers: Endgame blev den mest inkomstbringande filmen någonsin, och många går nu och funderar på hur konstig den här nya Marvelfasen faktiskt kan komma att bli när det börjar så här.

Har Marvel aldrig gjort något liknande tidigare?

Det finns ju så klart en del variation bland de 23 filmerna i Marvel Cinematic Universe. Thor: Ragnarök är lite mer av en komedi och den andra Captain America filmen är mer av en spionrulle, men där pratar vi ändå om rätt så tydliga superhjälte-narrativ. Det här är annorlunda och skruvat på en helt annan nivå.

Men är det en bra serie då?

Jag tycker att blandningen av Marvel och nostalgihumor funkar oväntat bra, men framförallt är det studions ansats som gör den fängslande. Elisabeth Olsen och Paul Bettany i huvudrollerna är också riktigt bra på att snubbla runt och spela ut sina humorregister.

Jag skulle säga så här: serien har fångat mitt intresse och jag är positiv, men än har den inte övertygat mig om att den är något mästerverk. Vi får se hur det blir efter att ha hunnit se alla sex avsnitten.