RECENSION - KONST

Recension: "Zorn – en svensk superstjärna" på Nationalmuseum

2:59 min
  • Nationalmuseum i Stockholm har nu till sist öppnat utställningen med Anders Zorn. Mer än 200 verk från hela hans karriär visas. 
  • Anders Zorn är en av Sveriges internationellt mest framgångsrika konstnärer. Här hemma mest känd för sina nationalromantiska hyllningar av folkkulturen i Dalarna och skärgårdsmotiven. Men också en stor resenär och flitigt anlitad porträttmålare vilket gjorde honom förmögen. 
  •  Kulturnytts konstkritiker Cecilia Blomberg recenserar utställningen. 

Titel: Zorn - en svensk superstjärna
Levde: 1860-1920
Plats: Nationalmuseum i Stockholm
Kurator: Carl-Johan Olsson
Antal verk: Drygt 200 verk i olika tekniker
Pågår: fram till den 29 augusti

Det finns ett sidokabinett långt inne i utställningen som jag dröjer kvar i länge. Det är intimt med några ganska små akvareller kustbilder från England och från skogarna runt Mora. Ljuset bryter igenom, fukten hänger kvar i havsdiset och det luktar mörk granskog. Natur bortom stora gester. Så befriat från behovet av att imponera.

Att göra utställningar om de stora kända konstnärerna kantas av en hel del fallgropar. Det kan vara lätt att bara ösa på. Inte lika lätt att få de ibland nästan sönderreproducerade motiven att kännas angelägna. Kuratorn Carl-Johan Olsson har hittat en balans - och de mindre visade målningarna ger energi åt de gamla stjärnorna.

Men det som dröjer sig kvar hos mig är ändå de mindre kända målningarna i sidokabinetten.

Här finns förstås huvudnummer som Midsommardans som gav en ny injektion åt svenskt midsommarfirande. Och här finns skildringarna av badlivet i skärgården runt Dalarö i målningar som Ute. Få kan måla levande vattenytor som Zorn. Han är helt enkelt en riktigt vass målare.

Spännvidden i motiven är stor och inkluderar alltifrån bondeliv i Dalarna, till porträtt av kungligheter och inkluderar även mindre smickrande sidor av Zorns konstnärskap. Det hade varit förljuget att inte ha med åtminstone en slentrianmässigt målad naken kvinna i natur i bjärta färger. Ett motiv som blev mode i rökrummen hos de välbeställda herrarna som ville ha något pornografiskt på väggen. Målningar som Zorn producerade för många av mot slutet av sitt liv.

Men det som dröjer sig kvar hos mig är ändå de mindre kända verken i sidokabinetten. Ofta osignerade och kanske okonstlade i det där mötet med träden, eller med havet. Plötsligt stod inte lika mycket på spel längre. En mer drömmande Anders Zorn som tillfälligtvis släppte kraven på yttre bekräftelse