Radioessä: Teater blir samtida scenkonst?

14 min
Traditionell teater fokuserar alltför ensidigt på texten – det  anser dramatikern Jörgen Dahlqvist, som grundade Teatr Weimar i Malmö. Dahlqvist har dessutom forskat i de här frågorna när han var prefekt på Teaterhögskolan i Malmö och  i sina pjäser.  Hör honom därför ställa en rad frågor om samtidens – och framtidens - scenkonst: Behöver teatern skådespelare? Behöver  skådespelarna text? Och var existerar teatern: på scenen, eller i diskussionen före och efter?

En dramatiker skriver en text. En regissör gör en läsning av texten. Sedan gestaltar skådespelare den valda läsarten. Man har premiär. Publiken ser föreställningen på scen och kritikerna skriver om vad uppsättningen handlar om och hur väl det kommunicerar med samtiden och teaterns historia. Så kan, förenklat, traditionellt teaterarbete beskrivas.

Kommunikation från rum, tid, kropp - och text

Det här sättet att arbeta med teater beror på att teatern framförallt tolkas utifrån den dramatiska texten, anser Jörgen Dahlqvist.

Därför ersätts begreppet teater allt oftare av den bredare benämningen ”samtida scenkonst” för att möjliggöra en kommunikation som utgår från rum, tid, kropp och text snarare än från text, skådespelare och publik.

Spränger sig själv inifrån?

Dramatiker idag som Elfriede Jelinek, Martin Crimp och Peter Handke använder texten på ett annat sätt än Ibsen och Strindberg gjorde.

Genom att blottlägga strukturer snarare än att beskriva dom; genom att plocka isär myterna och montera ihop dem på nya sätt och ladda språket med intryck snarare än att berätta entydiga bilder, skapas en dramatik som löser upp sig själv - eller spränger sig själv inifrån.