Annika Borg

– Det dagliga arbetet på golvet blev tungt, riktigt tungt. Inte bara för att alla extra skyddsåtgärder med rockar munskydd visir och plasthandskar medförde att alla svettades, det medförde också...

– "Man ska nog vara väldigt försiktig att tala för andra", säger hon.

- I barnens blickar kan min kropp vila, känna sig trygg och fri. Den får erkännande för sina bedrifter, allt den gjort för den här familjen.

- Men det är också viktigt att försöka förstå den som har ett annat perspektiv, annars kommer vi aldrig att förstå det som sker.

Mina katter lever ett oerhört priviligierat liv. De går ute i det fria, fångar och äter fåglar och skogsmöss, men vet att om jaktlyckan vänder så kan de alltid komma hem till en välfylld matskål.

– Kan det vara så att allt det bästa nu ligger bakom mig, att jag är färdigformad, stigen är utstakad, att det nu bara är att bita ihop och fortsätta på den väg som av olika anledningar blivit min?

- När jag behöver miljöombyte känner jag mig trygg i att veta att jag kan gå tillbaka till de här skyddade platserna, där jag också kunnat skapa nya minnen

– Det är ju också en ventil, fantasin att kunna fly.

– Hon finns där och blir en del av vardagen. Att iaktta henne ger nya bra öar av tidlöshet och ro, grunden för en känsla av närvaro, ett sätt att hejda tiden.

– Det är lätt att ta demokratin för given efter hundra år som i Sverige. Men den senaste tiden har jag alltmer funderat på vad demokrati i grunden handlar om.

Dalsländska Billingsfors pustar ut. I slutet av april blev det klart att den lokala fotbollsklubben har kvar sin plats i allsvenskans maratontabell.

– Men nog vet vi väl att vi egentligen i vårt inre är ena råbarkade, våldsamma grobianer?

”Men fråga inte henne, hon är ingen riktig ryss!”

– Drottning Elizabeth var beroende av alla människor omkring henne. Det är jag också och alla människor på jorden.

- Jag tror nog att jag är den bästa mamman för mina barn. Men bara så länge jag klarar av att förstå att det inte bara kan vara jag som är viktig i deras liv.

– Hur valresultatet än blir så är det vi, var och en i sitt lilla hörn, som skapar framtiden för oss och varandra.

– Och då tänker jag på 30-talet och på generationen före mig som viskar och varnar: Ta inte demokratin för given.

– Om framtida generationer väljer att lyssna så kanske de hör en klang, en ton från den tid som är nu.

– Kan inte vänskapsrelationer få vara fredade från maktens hierarkiska ordning och undslippa etiketter som bästa och bästis?

– Moster och mamma talade inte med varandra. De hade inget att säga, försäkrade båda, och använde sedan mig som budbärare medan de talade hål i huvudet på mig med allt de inte hade att säga.