P1 Kultur med krönika

4:55 min
I dag avslutas Stockholm Art Week, en vecka med flera parallella konstmässor och andra konstevenemang i huvudstaden. Kulturredaktionens konstkritiker Mårten Arndtzén har kryssat mellan mässorna.

Jag har svårt att föreställa mig något sämre sätt att tillgodogöra sig konst på, än att gå på konstmässa.

I regel är det trångt och stökigt, luften är dålig och konsten reducerad till en handelsvara i små galleribås där bara enstaka varuprover får plats, lösryckta ur sitt konstnärliga sammanhang.

Och en enda gång om året tar gallerierna ut en entréavgift. Då kommer folk.

Men det har faktiskt blivit bättre, under mina 25 år i konstsvängen. Årets upplaga av Market är klart njutbar, i sina ljusa och vackra lokaler på Liljevachs konsthall. Så vitt jag förstår har gallringen bland galleristerna varit hård, för att hålla kvaliteten uppe och trängseln nere.

Att inget galleri visar mer än två av sina konstnärer gör att vi närmar oss något som nästan liknar riktiga utställningar. Här och var händer det saker i båsen - som att generationer möts. Hos galleri Steinsland Berliner, till exempel, där små, svartvita naturbilder av 85-årige fotografinestorn Gunnar Smoliasky möter 50 år yngre Tommy Sveningssons näckrosor i airbrushteknik.

Jag är inte säker på att jag hade stannat till inför någon av de här bilderna, om de hängt för sig. Tillsammans skapar de lågmäld magi.

Även på fotomässan Haute Photographie, på Fotografiska, går det att andas. Det här är ett mässkoncept från Rotterdam, som begår premiär i Stockholm nu, och där fokus också ligger på konstnärskap, snarare än försäljare, i en sober hängning.

Och där generationerna också blandas, från unga holländska talanger till nyupptäckte, amerikanske färgbildspionjären Marvin E. Newman stämningsmättade gatuscener från New York på 1950-talet.

Det här generationsöverskridande är ett roligt undantag i en utveckling som, i takt med sin tid, gått mot en allt större diversifiering. Min första konstmässa låg i Sollentuna och rymde allt mellan avantgarde och hötorgskonst; idag organsierar man sig istället i relativt konfliktfria filterbubblor.

Tag Supermarket, mässan för den "alternativa" och konstnärsdrivna scenen, som i år installerat sig i ett gammalt slakteri straxt utanför Stockholms innerstad. Med sitt dryga 50-tal gallerier från över 40 städer runt om i världen är detta ett av det mest globala konstevenemang vi har. Men samtidigt finns en en slags antikapitalistisk gemenskap mellan montrarna, som kan kännas aningen förutsägbar ibland.

I andra änden av det spektrat har vi C/O Stockholm på övre Östermalm, en liten konceptmässa där några gallerister och några antikhandlare tillsammans iscensatt ett dussin helhetsmiljöer med lämplig konst till hauptbyrån, designersoffan och det ekboaserade skrivbordet. Möbler som ofta kostar mer än konsten.

Såsom i världen, så även i konsten alltså. Därför är jag rätt förtjust i att galleri Thomassen valt att visa just Carolina Falkholt på Market, inkilad mellan de omgivande montrarnas sobra abstraktioner. Att hennes blå jättepenis på Kungsholmen, som rönt viss uppmärksamhet lokalt i veckan, ska målas över efter klagomål från grannar, har jag svårt att uppröras över.

Men här, på Market, piggar hennes stiliserade genitalier upp.