Ekots granskning av vårdbesluten

Behandlingsbegränsningar är beslut om att inte ge vård som hade kunnat hålla en patient vid liv, eftersom läkare anser att behandlingen inte skulle gynna patienten. Det kan handla om att en patient inte ska få intensivvård, eller hjärt- och lungräddning vid ett hjärtstopp. Besluten tas eftersom läkare anser att behandlingen skulle vara utsiktslös.

Ekot har gjort ett stickprov och granskat 187 beslut om behandlingsbegränsningar, från Karolinska universitetssjukhuset och Södertälje sjukhus. I fler än vart femte beslut som vi gått igenom har läkare fattat beslut om behandlingsbegränsningar utan någon skriftlig motivering alls, i den beslutsblankett de enligt sin egen rutin ska fylla i.

Vi har också granskat närmare hundra avvikelserapporter som rör behandlingsbegränsningar från Skånes universitetssjukhus och Karolinska universitetssjukhuset. I samtliga anser vårdpersonal att fel begåtts. Det handlar exempelvis om att man blandat ihop vilka patienter som har beslut om behandlingsbegränsningar och vilka som inte har det, att man trott att patienter har behandlingsbegränsningar trots att de inte har det, att gamla behandlingsbegränsningar legat kvar utan att uppdateras, eller att behandlingsbegränsningen är dåligt dokumenterad.

Utöver det har vi tittat på 27 fall som berör behandlingsbegränsningar och som Inspektionen för vård och omsorg, IVO, har haft synpunkter på.

Exempel på slarv med livsavgörande beslut

• När en patient flyttas till en gynekologisk avdelning på Skånes universitetssjukhus i Malmö läser personalen i journalerna att patienten inte ska få hjärt- och lungräddning, om det skulle behövas. Men personalen hade blandat ihop papperna. Beslutet om att avstå hjärt- och lungräddning rör en annan patient. 
• På en kirurgisk avdelning på Skånes universitetssjukhus trodde personal under flera dagar att två av patienterna inte skulle få livsuppehållande behandling, fast de skulle det.
• När en multihandikappad flicka ska opereras på Skånes universitetssjukhus får vårdpersonalen med sig ett dokument om att hon inte skulle få hjärt- och lungräddning vid ett hjärtstopp. Men beslutet visade sig var två år gammalt och hade inte uppdaterats, och skulle därför inte gälla.
• På några avdelningar på de sjukhus Ekot granskat har personalen skrivit upp på en tavla vilka patienter som ska få livsuppehållande vård. Det kan stå ”minus” eller ”0HLR” vilket betyder att patienterna inte ska få hjärt- och lungräddning. Men i flera fall som Ekot gått igenom har personalen skrivit fel på tavlan, eller rapporterat fel muntligen. Personalen har därför felaktigt trott att de inte ska försöka rädda patientens liv vid ett hjärtstopp.
• På kirurgisk avdelning på Karolinska sjukhuset berättar en sjuksköterska för personal som går på sitt pass att en av patienterna inte ska få HLR om det skulle behövas. När den nya personalen senare  läser i journalerna upptäcker de att de fått fel information. Patienten ska räddas vid hjärtstopp