Kari och sonen William jobbade tillsammans på fabriken i hemorten Ramnäs innan William gick vidare och började plugga till civil-ingenjör i Uppsala. Men Williams klassresa har skakat om relationen.

William är civil-ingenjör och stolt över att komma från arbetarklassen. Men hans pappa Kari tycker att sonen har börjat få en annan syn på människor som kommer från samma bakgrund som han själv.

Efter en kaotisk barndom i en överklass-familj vill Suzanne inget hellre än att leva ett helt vanligt liv. Målet blev ett liv i lugn och ro, att vara en i flocken och trevlig mot alla hon möter.

Dietisten Ellen tycker att hon är en ganska vanlig människa och att hon är som folk är mest. Tor å sin sida vill inget hellre än att känna sig som en i gänget men känner sig ofta mest ovanlig.

Brandmannen Daniel tycker att alla människor är vanligt folk och i slutändan är det man själv som bestämmer vilken klass man tillhör. Gabbi ser vanligt folk som flugor på väggen, om hon ser dem alls.

Traktorföraren Bosse skrev ett brev till Mia där han i förbifarten använde uttrycket Vanligt folk. Det är det många som gör och dessutom ofta. Men vad menar vi egentligen när vi säger Vanligt folk?

Lars är en glad man men när folk skyller på sin taskiga barndom blir han butter. Han har levt fler liv än de flesta och överlevt två dödliga sjukdomar och utgår ifrån att livet är en enda lång kamp.

Christoffer har kämpat hela sitt liv med följderna av att blivit mobbad. När Mia ringer upp för att höra vad som hänt sedan deras senaste möte så konstaterar han att det aldrig blir som man tänkt sig.

Ingegerd förlorade två vuxna barn med knappt två års mellanrum. För henne handlar kampen om att ta en dag i taget. Och Ingegerd är själv förvånad att hon trots allt som hänt fortsätter att andas.

Amanda har insett att livet består av en hel del besvikelser och att man måste kämpa på även när det känns som om man inte orkar.