Veckans ord: "Nobelpriset"

4:55 min

Nu, i den så kallade Nobelveckan, kunde även litteraturpriset 2018 ha delats ut. Kulturredaktionens Mattias Berg tänker på det där förtätade ögonblicket.

Det är något med det där ögonblicket. Kamerornas smattrande, den ständige sekreterarens steg, sekunderna innan vi får veta.
Någonting jag hört under hela mitt yrkesliv: i trettio år nu. Eller långt före dess. Lyssnat på i radion, decennier innan jag ens kom på tanken att jag skulle arbeta här. Väntat på vilken författare som skulle bli utkorad – och kanske upptäckt av mig själv och hundratusentals andra läsare över världen – den här gången. Lyssnat på tystnaden. Hållit andan jag också.

Och det känns ju så oändligt avlägset.
Ett år och en evighet sedan Sara Danius stod där som ständig sekreterare och hade allt i sin hand. Allt som vi skulle få veta bara sekunder senare – efter ytterligare en tystnad, om möjligt ännu tätare och mer teatralisk än den föregående. Då till och med fotograferna slutar låta.

Men en dryg månad senare kom artikeln i DN. Och nu, ett år efteråt, finns inte mycket mer än hälften av Akademien kvar. Knappt ens en ständig sekreterare – utan en tillförordnad, ständig, vad nu det är. Inget tillkännagivande. Ingen Nobelpristagare.
Inget kaos i och utanför radiostudions direktsändning, våra experter som jublar eller suckar över namnet när pristagaren till sist tillkännages, föses fram till mikrofonerna om de läst en eller tio böcker.

Ja, tankarna far genom huvudet när jag hör Sara Danius stå där i Börshuset i oktober 2017. Snubbla lite på det allra första ordet: "Nobelpriset".
Jag tänker på hålet i Nobelveckan 2018, då litteraturpriset kunde ha tillkännagivits.
På att vi kulturjournalister brukar spekulera om vilken torsdag det ska bli i år, eftersom vi aldrig vet på förhand. Men att det den här gången inte blir den första torsdagen i oktober. Inte den andra, tredje eller fjärde.
På att Nobelveckan i år på sätt och vis inleddes med domen mot Kulturprofilen.

Men vad jag mest hör är nog tid, historia, världens gång. Allt som kan ske med något vi nyss betraktade som bergfast. Som vi kunde ställa tiden efter: klockan ett en viss torsdag i oktober.
Jag saknar redan det där ögonblicket. Klockan ett den här torsdagen – den första i oktober, 2018 – är det bara tystnaden som talar i Börshuset.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista