De sa att de var rädda för mig
Helen har varit på behandlingshem i flera omgångar och blivit mycket bättre på att hantera sin sjukdom. När hon mådde som sämst åt hon nästan ingenting, drack för mycket och skar sig.
- När det gäller maten tyckte jag inte att jag var värd den. Drack och skar mig gjorde jag för att lindra ångesten.
Vändpunkten för henne kom när hon träffade sin sambo Anne. Kärleken och den trygghet den ger har gjort henne mycket starkare. Idag varken dricker hon för mycket eller skär sig.
Helen drabbades dock av ett hårt slag för ett och ett halvt år sedan. Idrotten har alltid betytt mycket för henne och hon var aktiv i en klubb. Hon ville vara öppen om sin sjukdom och berättade att hon lider av Borderline. Efter ett tag ringde klubben och sade att hon inte längre fick vara med – det fanns de som var rädda för henne.
Helens självkänsla fick sig en rejäl knäck. De gamla tankarna på att inte äta, börja dricka och skära sig kom tillbaka. Idag, ett och ett halvt år senare, undrar hon fortfarande varför vissa personer i klubben var rädda för henne. Samtidigt har en tanke väckts – tänk om hon skulle kontakta klubben och försöka reda ut varför det blev som det blev.
