Att minnas en stridsvagn: Jesper Lindau, Moskva

3:41 min

Utrikeskrönikan den 13 maj 2019. Moskva.

Moskva måndag morgon om att välja minnen, allt det där som gick fel eller bara en stridsvagn.

Stridsvagnen är enorm, larvfötterna river i asfalten, de glatt mobiltelefonfilmande åskådarna omsluts av avgasmoln efter avgasmoln. Stridsvagnar av alla di storlekar rullar förbi, med små tunna kanoner eller kanoner tjocka som tall-stammar.

Det är som en enorm vapenfest, när folk som står radade bredvid oss på Kudrinskaja torget i Moskva, ska minnas segern i andra världskriget. Det är 9 maj, segerdagen, röd dag, alla är lediga.

Det är inte bara enorma vapen, det finns också de som går på gatorna med gamla svartvita foton på någon kär i familjen, en riktig individ som dog i kriget, vars död fortfarande är som ett sår för någon som lever.

Men både stridsvagnar och svartvita foton förvandlas till en del av en manifestation som organiseras av de som styr i Ryssland.

Det är ett utvalt minne, inte bara ett personligt minne med en djup sorg, det förvandlas till ett utvalt minne med ett syfte.

I mycket förenklad form, parader och fyrverkerier för att berätta om ett stort land, att vara stolt över, som är hotat, men som genom stora personliga uppoffringar ändå överlever.

När historia och minnen, skulle man kunna kalla det en sorts minnes-kanon, när dom börjar väljas ut, inte tillåts flyta helt fritt, det som då väljs bort säger en del.

I Ryssland i december skulle man kunna ha en årlig parad för att minnas Sovjetunionens upplösning. Kanske en parad då och då för att minnas vad Stalin gjorde på 30-talet, terrorn, utrensningarna, hungersnöden i Sovjetunionen, speciellt i Ukraina. Fångarna i Gulag. Kanske även offren för Sovjets ockupation av Afghanistan, och då både ryssar och afghaner.

Personligen, så är jag dock inte alls förtjust i parader, speciellt sådana där någon, har bestämt vad ramarna är för vad man kan minnas i paraden, och sedan gjort om det till en folkfest.

Det finns andra sätt att minnas än parader, genom forskning, en fri media som berättar om forskningen, bra historielärare, bokutgivning, öppna seminarier, och genom personliga ritualer, resor, samtal och besök, som när jag tog ungarna till Polen för att de aldrig skulle glömma Förintelsen.

Det här med det fria minnet, det gäller inte bara Ryssland, det gäller oss alla.

För i en svensk, så klart helt fiktiv, framtid kanske det också väntar en regering som vill satsa på ritualer kring utvalda delar av det som går att minnas. Någon grupp som vill bygga egen makt på att organisera minnes-event, vars egentliga syfte bara är att bevisa för folk att de behöver specifika ledare.

Det här gäller verkligen oss alla.

Hur fritt vårt minne är och hur fri vår bild av vår historia tillåts vara, det är ett, kanske ibland bortglömt mått, på styrkan i vår frihet och demokrati.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista